Som motvikt till mitt föregående mysinlägg som sken av rosa lyckomoln så vill ta tillfället i akt och berätta om dagens största rookie-misstag. Ett oförlåtligt sådant. Det jag gjorde idag var på inga sätt acceptabelt och jag kan inte förstå att jag stod där och gjorde det.
Det som hände var att jag redovisade ett exempel på hur en målgruppsanalys går till och vad den metodiken hjälper oss att identifiera. Och när jag kom till den punkten att jag berättade om en påhittad medarbetare på den påhittade organisationen (för att exemplifiera) så pratade jag om att denna ”tyckte det var sjukt praktiskt med Dropbox” i förbigående. Sen fortsatte jag utan att förklara vad Dropbox egentligen är. Jag förklarade bara att personen var väldigt 2.0. Samtidigt som jag lite då och då hänvisade till begreppet Dropbox. I slutet av workshopen var det någon som fantastiskt nog förklarade att denna inte visste vad Dropbox var.
Hur dum kan jag bli som projektledare?! Jag som aldrig brukar göra sådana nonchalanta antaganden. Som aldrig brukar använda förkortningar eller engelska uttryck. Och så gör jag ändå så.
Lär av mitt misstag. Förkortningar och antaganden om någon annans kunskap är inte ok. Förkortningar och terminologi fungerar enbart om det visar att du har satt dig in i den specifika verksamheten du står inför… aldrig om du försöker plocka stilpoäng eller du tror att du är skicklig på ditt egna område och termer är ett sätt att bevisa det. Att vara skicklig på sitt område som projektledare är att (bland annat) kunna prata på det språk som mottagaren använder. En skicklig projektledare kan till exempel uppfatta situationen och tolka behovet och översätta det till mottagarens taxanomi/språkbruk. Även om det i vårt sinne heter Lean/Scrum/Backlog/Sprint eller vad det nu kan vara. Jag tänker sticka ut hakan och påstå att IT-branschen är sjukt dålig på det här området. Vi älskar att sprätta omkring med pretentiösa termer och modeller.
Usch. Fel av mig helt enkelt. Jag ber om ursäkt. Vilket jag också sa till gruppen. Och det här med att kunna be om ursäkt för saker och ting är en sak som är väldigt viktig för mig. Jag tycker att ganska få personer faktiskt gör det. Varför är det så himla dramatiskt egentligen? De fyra magiska orden ”jag ber om ursäkt”. Men det kommer jag ta upp i ett annat inlägg.
Etiketter:att leda möten, change management, Mitt liv som konsult, projektledning, Typiskt dåligt!
