Idag var en bra dag. Fast mycket stressig på grund av onödigt mycket strul. Förmiddagen spenderades i en projektplan där jag och en annan projektledare involverad i ”mitt” projekt gick igenom vad som skulle göras och bästa sättet att göra det vi ska göra. Ett konstruktivt och givande möte. Där tiden vi la ner på planering känns som om det kommer generera stor nytta och sparad tid på totala projektet och samarbetet framöver. Det kommer bli en bra projektplan.
På väg från mötet inträffade dagens strul #1. Tunnelbanelinjen låg nere på grund av en olycka och alla resande rekommenderades att använda annat färdmedel. I mitt fall valde jag taxi genom stan då bussar inte tog mig direkt dit jag ville och innebar förlust i arbetstid. Taxialternativet blev dock mest ett stillasittande i köer. Utöver att förlora ”fysisk” tid så var fjärråtkomst via Citrix i en taxi inte något som fungerade optimalt i en situation när jag som mest behövde det. Att Citrix:en inte fungerade blev (onödig) stressorsak #2.
Strul #3 var att jag inte sedan i fredags kunnat accessa mitt tidsrapporteringssystem. Av någon anledning har min dator vägrat alla https-adresser i ett par dagar. Vette sjutton varför. Men det gjorde ju att en rad skarpa mail från faktureringen började dyka upp imorse (såklart, jag orsakade ju en propp i deras arbete) och min stressnivå gick inte direkt ner. Sen att jag valde att ignorera problemet redan i torsdags och tänkte att det skulle vara löst tills imorse. My bad. Jag är den första att erkänna att tidrapportering är en svaghet. Jag loggar allt jag gör väldigt ordentligt i Outlook eftersom jag har flera kunder och behöver specificera min tid mer än bara vilken kund jag lägger tid på… att tidrapporteringen inte stödjer samma hantering gör att jag tycker det blir ett hinder i min vardag.
Strul #4 vill jag inte klassa som ett strul. Gruset i maskineriet var dock att jag behövde ändra om i min tänkta plan för dagen. Akuta behov satte käppar i hjulet för min planering och med alla problem med logistik och basala IT-funktioner som inte fungerade så var omkastningen av arbetsuppgifter inte helt lätt. Sådant strul (omkastning av schema) är dessutom något jag kan tycka är enormt tillfredsställande när det väl är löst. Att jag har styrkan att prioritera, leverera och hantera det utanför den tänkta planen. Såklart jag för projektets skulle inte älskar strul och problem. Däremot kan jag se att en av mina största styrkor ligger i att hantera sådana situationer.
Väl hemkommen så satte jag mig framför RSS:en och snubblade över ett inlägg av en av mina favoriter, Jonas Söderströms blogg om Jävla skitsystem och hemtjänstpersonal som får ökad stress genom sitt planeringssystem. Då får man lite perspektiv på vardagen och ens egna triviala problem med tidrapporteringen. Min tidrapportering har dessutom en direkt nytta eftersom jag är konsult och min tid på det sättet ”räknas”. Är så verkligen fallet med varje minut av en hemtjänstpersonals tid? Jag har jobbat i kommunal sektor. Jag har jobbat med att upphandla verksamhetssystem för hemtjänstpersonal. Det här är verkligen ett område jag kan få en halv hjärtattack över ju mer jag tänker på det. Att ett av de mest (i min mening) utsatta, underbetalda och underskattade yrkena inte har system som stödjer deras vardag. Eller möjligheten för anhöriga att ta del av vad som sker i vården. Så får det bara inte vara. En anställd inom hemtjänsten ska fokusera på det som de gör bäst. Ta hand om en vårdtagare/brukare/klient/kund (eller vilket modeord som nu är i ropet). IT och andra stödtjänster ska effektivisera detta och absolut inte ta onödig tid i anspråk.
Etiketter:projektledning, tidrapportering