Jag behöver en ny mobil. Och det kommer bli en iPhone. Av två skäl.
1. Jag har iPhone idag och jag har (tydligen) blivit så gammal och bekväm av mig att jag inte vill lära mig ett nytt operativsystem.
2. Jag förespråkar standardisering och konsekvens och eftersom hela min teknikpark är Apple, från router till dator och läsplatta, så är det så det får fortsätta vara.
Det som irriterar mig lite är att jag inte tycker iPhonen är speciellt estetiskt tilltalande. Den gav mig ingen wow-känsla när jag köpte den för två år sedan och nya 4s imponerar inte på mig heller. Funktionaliteten och innehållet tyckte jag var fantastiskt, men knappast designen. Och jag tycker faktiskt att en mobil för nästan 10 000 kr borde ge mer av en wow-känsla. Det priset är för övrigt helt galet.
Information och kommunikation är ett område jag brinner starkt för. Eftersom jag är sjökaptensdotter så har kommunikation i annan form än fysiska möten varit ett nyckelområde genom hela mitt liv. Jag har följt teknikens utveckling från kärleksfulla telegram (hur rart är inte det!), handskrivna brev, vykort till knaggliga satellittelfoner (vanligt även idag). E-posten var helt fantastisk när den kom. Dagens IT-plattformar (ja, jag pratar SharePoint) som hjälper oss att samarbeta och kommunicera på ”framtidens” sätt (framtidens för det fortfarande finns en del brister) är så galet spännande att jobba med.
Men nu tänker jag bli en liten bitter tant och raljera över att det var bättre förr när det gäller design på mobiltelefoner. Jag tror jag har haft cirka 10 mobiltelefoner genom åren. Och det är speciellt tre modeller jag har tyckt extra mycket om.
#1 Min första mobiltelefon
Min första mobiltelefon. Som egentligen inte var min utan vi delade på den i familjen. Men jag var en frekvent användare eftersom vi bodde en bit utanför stan och jag hade mycket sportaktiviteter på kvällstid. Så genom mobiltelefonen kunde jag ringa och meddela när jag ville ha hämtning istället för att stå utomhus och frysa om träningen gick snabbare än uppgjord hämtningstid. Den hade utdragbar antenn och tålde precis allt. Den gick att tappa i badkaret, flyga från biltak och begravas i snödrivor. Dessutom gick den på nmt-nätet så täckningen var perfekt. Så mycket annat kunde den i och för sig inte men ändå. Utdragbar antenn. Det är kärlek det.
2# Den lilla gröna
(jag hittade ingen bild på en grön T18). Min alldeles första – egna – mobiltelefon kom pappa hem med en dag som överraskning (!!!). En grön T18. Jag fullkomligt älskade den. Fortfarande, den kunde typ ingenting och luckan var sladdrig och helt hopplös. Men jag tyckte att just jag hade den snyggaste mobilen som fanns.
# Motorola Razr
När min bror en höstdag kom hem en Razr blev jag helt dödligt avundsjuk. Jag tyckte den var så snygg. Så jag sparade järnet och kunde efter någon månad eller så köpa en egen. Vilket min bror gnisslade lite tänder över för han hade beställt en till mig i julklapp (typiskt megasnällt!). En stor anledning till att just den här blev en sådan favorit var att den var liten och av aluminium. Nästan alla mobiler på marknaden var plastiga och modell större. Nackdelen var att den hade en tendens att avmagnetisera alla mina kort. Beställde cirka två visa-kort i månaden. Fördelen var att det alltid satt fast en hårnål eller två i den när man drog upp den ur handväskan. Enda anledningen att jag gav upp den efter något år var att ville ha mer funktionalitet vilket de lite mer smarta telefonerna som kom erbjöd. Aluminium. Alla telefoner borde vara av aluminum.
En annan sak jag inte kan förstå är varför dagens operativsystemstillverkare inte fixar funktionen med att favorisera sms. Kommer ni ihåg när man bara kunde ha 10 sms i inkorgen? Snacka om att det var topp 10 favoriterna som låg där. Det var ju helt underbart. Nu har jag en mapp i iphonen där jag skärmdumpar favoriterna. Inte riktigt lika charmigt.
Etiketter:Mitt liv som penntroll, Mobiler, Teknikparken
