Tag Arkiv: Sociala medier

Hur mycket av en klouchebag är du?

4 Maj

Klout är en väldigt omdebatterad tjänst som säger sig mäta ditt inflytande på sociala medier. Klout analyserar din användning, antalet följare och vilken räckvidd dina inlägg får. Tjänsten är som sagt oerhört ifrågasatt och kritiserad, inte minst för att Klout själva säger sig vara den enda korrekta mätningen. Tom Scott är en av kritikerna och som antirörelse startade han tjänsten Klouchebag som mäter hur mycket ”asshat” du är på Twitter. Det vill säga hur mycket douche-bag du är att följa. Mycket underhållande. För att använda tjänsten så surfar du in på klouchebag.com, skriver ditt användarnamn….

Voilà! Mitt resultat är 40 poäng douche-bag. Poängen är uppdelad efter ett par olika kategorier. Anger står för svordomar och arga tweets (inget alls i mitt fall), antalet retweets man gör, vilka sociala appar jag har anslutna som skickar ut info och slutligen hur jag uttrycker mig språkligt (för mycket små eller stora bokstäver). Mitt klout-score är 50 poäng kanske ska tilläggas.

 

 

Etiketter:,

Timehop och retroperspektiv

18 Apr

Inom Scrum är retroperspektiv en viktig aktivitet, det vill säga att göra en återblick genom att analysera vad som fungerat bra och vad som skulle kunna förbättras i kommande arbete. Lite samma sak som man behöver även i verkliga livet. Jag har skrivit dagbok från det jag lärde mig läsa tills jag var cirka 25 år, då tog det stopp. Att skriva på papper blev otillräckligt i förhållande till hur jag kunde jobba med bilder, länkar och text med min dator. Samtidigt har jag aldrig vågat förlita mig på någon molntjänst eller klient för att fortsätta skriva dagbok, det känns för läskigt att vara så privat när jag inte har förståelse för säkerheten och det är för osäkert vad som egentligen är ett ”arkivbeständigt” material. Orka sitta och konvertera om alla inlägg till en PDF/A (klassas som arkivbeständigt), och alla som blivit av med saker vid en hårdvarukrasch vet ju hur det känns att inte ha tillgång till saker längre.

Att jag bloggar tror jag starkt har att göra med att jag fortfarande känner ett behov av att uttrycka mig, även om jag inte är speciellt privat så är det kul att då och då göra ett retroperspektiv över hur min vardag såg ut just det där datumet och året. En tjänst som hjälper mig med detta och som jag tycker är trevlig är Timehop. Varje morgon dimper det ner ett mail med min status från olika sociala nätverk som jag valt att koppla ihop med tjänsten, t ex Twitter, Foursquare, Facebook och Instagram. Dessutom får man lite information om vad som hände i övriga världen på just den dagen. Såhär kan det se ut:

Timehop är inte speciellt spårbart och det bildas inget arkiv eller så, vill man mer aktivt logga sig själv och skapa ett arkiv kan man pröva tjänsten OhLife, som mer fungerar på ett dagboksliknande sätt. Du anmäler dig, väljer vilka dagar och tider du ska få ett mail med frågan ”How’d your day go?”. Du skriver som en status, hur mycket eller lite som helst, som sen sparas och som du kan gå tillbaks till. Det står att det är helt privat men jag vill ändå flagga för restriktivitet (eller snarare integritet) i det du skriver. Det finns heller ingenting som säger att tjänsten är beständig… och skulle tjänsten läggas ner har du tappat alla dina anteckningar. Andra alternativ skulle ju kunna vara att skriva direkt i OneNote eller Evernote om man känner sig trygg med det. Hur man än väljer att göra det så är retroperspektiv roligt och effektivt.

Etiketter:,

Det bär mig emot

28 Mar

Det finns ett youtubeklipp som snurrat runt alla sociala medier de senaste dagarna. Nämligen den officiella presentationen av Stockholm på MIPIM-mässan i Cannes. Det bär mig emot eftersom jag är lite av en motståndare av ipads… men detta är sjukt bra gjort. Går inte annat än att säga heja till Charlie och Erik. Hatten av.

Etiketter:,

Kombinera projektledning och gamification

15 Mar

Gamification är en trend just nu, så även agila arbetssätt (Lean, Kanban och Scrum för att nämna några). Bland annat Gartner (deras bloggnätverk är helt suveränt) skriver mycket om att kunskap inom dessa områden något man mer eller mindre ”måste” besitta om man ska kunna verka inom området business analysis i framtiden.

Jag har spanat lite efter verktyg som kombinerar gamification (badges, poängtavlor och sånt) med projektarbete och projektledning då jag tycker det är en kombination som är extremt tilltalande för den personliga utvecklingen, teamets sammanhållning och visualisering under projektet. Jag har inte hittat något verktyg jag tycker är optimalt men utan att ha gjort något djuplodande test så är RedCritter Tracker helt klart tillräckligt intressant för att jag skulle kunna tänka mig att pröva det (på i alla fall) ett internt projekt. Tänk vad man skulle lära sig inom ett team och vilka möjligheter till att verkligen skapa social CRM (customer relationship management) när man sen känner sig redo att applicera det mot (rätt) kund.

RedCritter Tracker fungerar så att du sätter upp ett projekt och din profil. Du kan ange t ex specifika kompetenser och kopplingar till sociala medier. Det finns en app jag inte har testat men positivt att jag slipper en inloggningstjänst i vardagen, det är rätt tänkt.

Profile page RedCritter Tracker

Det går att ställa in specifik terminologi som används inom projektet/företaget.

Terminology settings RedCritter

Du kan även ställa in antalet sprints och nivå på prestation.

Customize sprints

Det finns 50 olika ”badges” man kan vinna som standard, vissa finns det fler av och andra kan endast en person inneha. Dessutom kan man sätta upp en ”reward store” där priser kan köpas för de poäng man samlat via badges. Och det är väl egentligen det jag ser som mest problematiskt då man pratar om ”dollar value” och exempel som utgår från att en person skulle kunna ”rewarda” sig till en ipad 2. Det vore extremt coolt om ett företag gick all in och satte upp ett system där det var möjligt att få en ordentlig belöning (givetvis kopplat till rediga arbetsinsatser), men också ett antal mindre saker man skulle kunna köpa, typ ett par hörlurar eller en lunch etc etc. Möjligheterna är oändliga.  Men jag tror även på annat än finansiella belöningar i projekt. Jag kan se att den här typen av metodik är relevant även för mindre projekt där det kanske inte finns budgetar för belöningar så hade föredragit om det var mer fritt att sätta upp belöningssystemet och inte nödvändigtvis var så fokuserat på köp/sälj i konkret valuta.

Det ska sägas att RedCritter Tracker är en tjänst som kostar $ 5,99 användare/månad så det krävs ett bra business case och planering innan.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att den här typen av produkt inte direkt är lämpad för att recensera utifrån att endast jag provat den, men skulle mer än gärna applicera det på något arbete jag gör utifrån det jag sett. Ett konsultbolag skulle t ex kunna låta anställda tävla mot varandra och det skulle öppna upp och synliggöra olika kompetenser och prestationer inom ett bolag. Lite vouchers, någon kurs och eventuellt ett större pris (typ en ipad eller kurs) skulle vara enkla och tämligen billiga pris i förhållande till vad man får ut. En chef skulle kunna dela ut extrapoäng för en merförsäljning. Inom ett projekt kan det användas för att inspirera, uppmuntra och synliggöra insatser som kanske inte alltid lyfts upp eller framförallt glöms bort. Får man det att flyta inom organisationen kan man ta det vidare och se hur det skulle kunna appliceras på mot kund eller till och med säljas som implementationsprojekt.

Det här är definitivt en form av gamification gone business som vi kommer se mer av i framtiden.

Etiketter:, ,

Storytelling via Twitter

12 Mar

Idag ramlade jag över ett (för mig) nytt sätt att använda Twitter för storytelling. Jag är ett stort fan av storytelling som metodik och för mig blir det mesta enklare att ta till mig/återförmedla om det finns en berättelse eller konkret exempel att ta del av. Ju mer ”flummigt” område man är inne på, desto mer användbart. Ska man prata om tekniska termer, förändringsarbete, abstrakta mål och effekter så är min erfarenhet att konkreta exempel kan vi ta till oss men är det bara ”ord” på en powerpoint/mail/presentation så blir det platt fall. ”Vi måste vara modiga” är ett exempel på en sådan fras som gärna upprepas men sällan definieras eller exemplifieras, jag hörde det senast idag faktiskt.

Ett fantastiskt sätt att använda sociala medier för storytelling ramlade jag över idag då The History Press (tydligen ett brittiskt förlag som specialiserat sig på historisk litteratur) öppnat twitterkontot @titanicrealtime inför 100 års ”jubileumet” av förlisningen den 15 april 1912. Tanken är att man via kontot ska kunna följa händelserna från till en början dag för dag nivå för att sedan närma sig minutrapportering. Tweetsen kommer vara uppdelade på bland annat roller och min enda sorg är att man inte har en övergripande hashtag där man kan följa själva ämnestråden snarare än kontot. I övrigt – full pott från det lilla jag sett. Såhär sa till exempel kaptenen i den allra första tweeten:

Titanic Voyage 100 year celebration Twitter

På samma sätt kan man följa besättningen och det är en blandning av upplevelse och fakta:

Twitter from Titanic crew

Efter lite hyllande på Twitter så fick jag även tips om att samma storytelling används angående Robert Falcon Scott:s sista färd till/från Sydpolen år 1912.

Vilket underbart sätt att använda sociala medier! Har ni tips om fler exempel jag inte får missa?

 

 

 

Etiketter:,

Social consultants

11 Mar

Etiketter:

My social strand

8 Mar

Infographics är ett populärt sätt att sammanställa statistik på ett grafiskt tilltalande sätt. Tjänsten My social strand gör en grafisk sammanställning av din Facebook och hur din användning förehåller sig kontra dina vänner. Initiativet kommer från Be The Match, en stiftelse som samlar och matchar benmärg för de som är sjuka i leukemi eller andra blodsjukdomar. Tanken är inte att man ska upplysas om leukemi eller andra blodcancersjukdomar utan att man i processen ska bli inspirerad ochh anmäla sig till registret.  I Sverige kan man anmäla sig som potentiell stamcellsgivare till Tobiasregistret (självklart är det inget obligatoriskt om man skulle visa sig vara en match).

Det kanske inte är det mest klockrena kopplingen för att skaffa sig ett större register men ändå en ganska fin och informativ sammanställning.  På bilden nedan har jag maskat bort namn och bilder på mina vänner.

Infographics social strand

 

70% of people with leukemia don't have a matching marrow donor in their family

Etiketter:,

Appropå Facebook, Twitter och missbruk

7 Mar

Etiketter:

Facebook sprider inte olycka, du sprider olycka

5 Mar

En nackdel med att sköta en blogg enbart på kvällstid är att man lätt känner sig som sist på bollen kontra de som har bloggandet som en del av sitt arbete. Fördelen är att man kan luta sig tillbaks och läsa väldigt mycket kloka inlägg i debatten.

Dagens definitiva snackis på the internetz men även i matsalar och fikarum har varit DN:s artikel om att ”Facebook sprider olycka”. Plotten är att en undersökning visar att var fjärde person ”mår dåligt” om man inte får logga in på Facebook regelbundet och att vi mår sämre ju längre tid vi spenderar där… förmodligen blir vi olyckliga av att jämföra oss med den lyckliga bild (i form av statusuppdateringar) som andra skapar kring sin person.

Reaktionerna på den här artikeln tycker jag är ett bra exempel på när sociala medier visar sig från sin bästa sida och hur konstruktivt en sådan artikel analyseras kontra den ofta destruktiva diskussion som kan uppstå i till exempel fikarum om hur dåligt det omedelbart är med sociala medier. Nu raljerar jag lite men visst känner ni igen ingångsvinkeln, min erfarenhet är att sådana artiklar (eller undersökningsmetodiken) sällan ifrågasätts. Eftersom jag ändå är sist på bollen tänkte jag lyfta fram några blogginlägg som jag tycker belyser artikeln på ett bra sätt.

Brit Stakston skriver alldeles utmärkt om tveksamheten bakom undersökningsmetoden och problematiken som uppstår när den här typen av ”undersöknings-PR” används. Som hon skriver:

DÄR slutade jag läsa och bestämde att det här var trams. Inte bara för att man säger sig lansera  ”Sveriges största Facebook-undersökning” utan dels för att första frågan är ”hur mycket man snokar egentligen” dels för den högst ovetenskapliga metoden för urval ”vi väljer ut de mest intressanta”.

Skjutjärnsjournalisten Julia Skott pekar i två inlägg på dels hur trött man blir på den eviga sammanblandningen mellan budskap och medium. Bland annat gör hon den klockrena jämförelsen med hur det går till i verkliga livet:

Facebook gör oss ledsna för att vi jämför oss med andra människor (och underförstått förlorar). Med den logiken borde man inte heller gå på fest, för där jämför man sig också med andra människor som ger en säkert korrekt men likväl förenklad och tillrättalagd bild av sin verklighet.  Du får höra snabbt vad någon jobbar med men inte att de har en taskig chef, de berättar om en trevlig semester men inte att relationen som den skulle rädda verkar krascha ändå, någon har en sjukt snygg klänning men berättar inte att den innebär en saftig kreditkortsräkning om några veckor.

Hon pekar också på något som även jag rynkade pannan åt, nämligen uttrycket att ”logga in” på Facebook. Är det att surfa in på sidan, skriva in användarnamn och lösenord? Eller använda appen? Eller öppna en ny flik där Facebook är auto-inloggat? Diffus terminologi gör att statistiken blir missvisande.

Till sist måste jag också lyfta fram vinkeln från internets kanske roligaste man just nu, Tobias Boström. Sympatisk och omtänksam (och eventuellt något kapitalistisk) så erbjuder han sig för att för ynka 50 kr bli din misslyckade facebook-kompis i 10 dagar. Erbjudandet (direktsaxat från bloggen):

Priset inkluderar 3 statusuppdateringar per dag. Exempel på saker jag kan skriva i din feed:

Dagens bravader: Fick sparken och klev barfota på en legobit

Nu gör mina leder samma ljud som när man biter i Camel Activate-ciggen. Igen.

Började trä min nya ringbrynja, bara 7000 ringar innan jag är klar. Livet var roligare innan jag blev dumpad

Det ingår även tre tragiska incheckningar. Till exempel på Södersjukhusets STI-mottagning, Arbetsförmedlingen Kultur Media och/eller Dovas Fridhemsplan.

Jag kommer även tagga in mig själv på minst 20 bilder där jag ser sjukt ful ut. Jag kommer också “gilla” alla dina statusar och skriva *avis* på minst hälften av dom.

Om du vill Photoshoppas på en bild där du skrattar åt mig och bli taggad kan det fixas. Du får själv göra bilden och det kostar dig 50 kr. extra.

Oemotståndligt icke sant?

Jag instämmer i kritiken mot undersökningen och det problematiska med att använda statistik så lättvindigt. Det är lite som när jag kritiserade påståendet om att vi använder Internet ”för mycket”. Observera dock att jag inte kritiserar varken .se eller deras undersökningsmetodik, det är vida skillnad mot den som åsyftas i DN:s artikel. Men jag tror att vi har en uppfattning om att vi får till oss information vi inte vill ha och att vissa eventuellt uppfattar sitt facebookande som ett beroende. Generellt så tror jag att många måste bli bättre på att våga filtrera bort information vi inte vill  ha. Våga dölja/begränsa människor vars statusuppdateringar du är helt ointresserad av. Här vill jag slå ett slag för den eminenta boken ”Public Parts” av av Jeff Jarvis. Jag återkommer med en utförligare recension för jag har inte läst klart hela men han har en alldeles utmärkt inställning till det här med att det är vi själva som har kontrollen över våra sociala jag. Läs inte det du inte vill läsa, ta kontrollen.

Etiketter:,

The power of the social consumer

5 Mar

Etiketter:

60 s i sociala medier

29 Feb

Etiketter:

Jag har ett kärleksförhållande med Amazon 1-click

23 Feb

Ni har väl inte missat Amazons patenterade 1-Click?! Det vill säga att man med ett klick kan köpa hem en e-bok (eller fysisk bok) från Amazon. Allvarligt, en e-bok (oftast betydligt billigare än den inbundna) på ett (!) klick! Det är som en bal på slottet… och totalt svindyrt om man tycker om att läsa böcker (vilket jag gör) och låt oss inte ens tala ut om när man råkar sitta hemma med ett glas vin i handen (vilket också händer ibland). Jag vidhåller att det krävs lite övning innan man köper e-böcker på samma sätt som man köper romaner på Pocketshop på centralen, men börja med litteratur kopplat till ditt arbete så lovar jag dig att du snart är fast. Jag har all min arbetslitteratur i min dator, min ipad och i min iphone. Samtidigt! Tillgängligt hela tiden med andra ord och ingen extra tyngd att släpa på. Böcker vs molnet 0-1. Det sparar mig massor av tid hos kund att jag alltid kan leta i mitt bibliotek oavsett device. Sen har jag i och för sig ett yrke där jag använder en hel del referens- och inspirationslitteratur. Så är det inte för alla.

Kvällens litteratur som jag laddat ner är en bok om integritet på internet. Såg den tidigt i höstas och glömde bort att spara länken, har sedan dess googlat ihjäl mig efter den. Och så ikväll hittade jag den. Lyckan är total. Så här gick det till konkret. Jag hittade boken, tryckte på 1-click och därefter öppnade jag min Kindle-app. Tada! Under en halv minut och boken var läsbar.

Jeff Jarvis Public Parts

Kindle for ipad Amazon one-click

Det var Andreas Ekströms artikel som inspirerade mig att ladda hem boken med Jeff Jarvis, han (eller kanske båda) verkar vara en herre helt i min smak:

Följ mig inte på Twitter! Läs inte min blogg! Det går bra att välja bort det. Den läsare som tyckte att jag överdrev min öppenhet hade ju snarare överdrivit sitt lyssnande.

Jag återkommer med utförligare recension när jag läst den. Men är det något jag kan lovorda så är det nedladdning på Amazon.

Etiketter:, , ,

Grupper på LinkedIn

22 Feb

Idag har jag gjort mig själv en stor tjänst… tycker jag själv i alla fall. Jag har gått ur alla grupper jag var medlem i på LinkedIn. Jag tycker verkligen inte att de har skapat något värde. Det var svårt att följa diskussioner, formatet man använder känns väldigt passé och diskussioner modereras alldeles för dåligt. Och framförallt ligger det för lite planering och strategiskt tänk hos de som skapar grupper. Först tänker man till, den gyllene regeln för det mesta här i livet. Vad ska gruppen innehålla, hur ska den förvaltas och mest viktigt; vilket värde skapar den? Jag kan inte hjälpa det men jag tycker LinkedIns grupper liknar lite medelålders kommunaltant som skapar en ”gemensam” mapp i G (gemensam filserver av enorm karaktär) där alla kan spara ner recept ”som kan vara bra att ha för lite inspiration”. Skillnaden är bara att kommunaltantens mapp inte skickar ut ettriga mail. Och i mappen börjar inte säljare av recept lägga sig i diskussionen om hur man bäst tillagar paella. I båda fallen är sökbarheten i princip lika med noll.

Jag kanske bara har hittat fel, berätta gärna om vilken grupp du följer där du tycker att det skapar ett värde utifrån ditt jobb. Jag tyckte helt enkelt att jag dränktes i meniningslösa mailuppdateringar som bara ville få mig att trycka på en länk för att komma till gruppsidan. Jag avskyr den typen av ondskefulla notifieringar, jag vill aktivt välja hur och var jag ska få eventuella notifieringar, inte få dem nerkörda i halsen. För oftast kommer mailen när jag inte är intresserad och/eller upptagen med annat. Nu hårddrar jag det lite men mailuppdateringar ser jag i princip som spam. Och missförstå mig rätt, de passar inte för mig, men har man själv valt det (t ex alla ni underbara människor som mailprenumererar på min blogg) så är det i sin ordning.

Konceptet med grupper tycker jag är fantastiskt, att kunna skapa en arena där man möts utifrån sitt (profesionella) intresseområde. Men hur fungerande är det i praktiken? Jag har då aldrig hört något referera till att de hittat en bra grupp eller fått en lösning presenterad via kontakterna där. Att göra motsvarande sak men på en egen plattform och istället lägger länk på LinkedIn känns betydligt mer attraktivt.

Etiketter:,

Att använda sociala medier strategiskt

20 Jan

Tidigare har fokus på sociala medier handlat väldigt mycket om att skapa sig en närvaro i dem och få tekniken på plats. Det här året börjar vi tröttna på klyschor som ”Vi finns på Facebook/Twitter/Linkedin” och företag som enbart pushar ut sina pressmeddelanden i olika kanaler. Det är till och med lite trendigt just nu att vara less på Facebook. Stora delar av problemet tror jag beror på att vi inte är tillräckligt strategiska i det innehåll vi delar eller tar till oss, det hoppas jag vi kommer se mer av under 2012. Det räcker inte att få tekniken på plats, det gör inte människor per automatik sociala eller ditt innehåll till en succé.

Har du ett visst antal följare så fundera på vilka de är och det innehåll du skjuter ut. Vill dina vänner se specifika statusar om ditt jobb och vill dina kollegor se din privata status? Är svaret på den frågan nej så skapar man sig enkelt listor. Att inte se över sina sekretessinställningar på Facebook kan göra att din bild på ditt barn eller din spontana status enkelt ses av tusentals personer. Knappast speciellt tilltalande. Att inte fundera över vad du publicerar på Twitter kommer vara avgörande för om du får följare eller inte och utan följare så förlorar man charmen med Twitter.

Vill du verkligen läsa dina kollegors privata bloggar, dina grannars statusuppdateringar eller twitterkontot som du lade till utan vidare reflexion? Om inte, avprenumerera. Avprenumerera. Avprenumerera. Du har verkligen ingen skyldighet att läsa sånt du inte är intresserad av och det kommer bara ta energi från dig att mötas av ett innehåll du inte har valt.

Jag finns ju på många kanaler och en regel jag försöker följa är att aldrig dubbelposta samma innehåll i flera kanaler. Ska det av någon anledning dupliceras så always with a twist. Dels av respekt för de som följer mig på flera kanaler, de ska slippa se och läsa ett innehåll de redan tagit del av. Dels tycker jag det är lättare att följa mina egna principer för min integritet om jag skriver om det. För den är olika i olika kanaler.

Allt ovan är ganska enkla sätt att vara mer strategisk på sociala medier. Och för guds skull, om du fortfarande inte lärt dig att människor googlar dig eller har tycker ”det spelar väl ingen roll” … se över din profilering. Människor dömer en efter ens sociala profil, det kan vi inte påverka. Men vi kan påverka huruvida vi kan stå för oss själva eller inte.

 

Etiketter:

Årets 50 roligaste tweets

23 Dec

Årets 50 roligaste (engelskspråkiga) tweets kan ni läsa här. Ganska partiskt och kanske inte det roligaste jag sett. Men i vanlig ordning måste jag välja ut några favoriter:

 

Etiketter:,

Branding on social media and how it works

16 Dec

(Tryck på bilden för att se den i större format)

Etiketter:

Ropen skalla, tidslinje åt alla!

15 Dec

Facebooks nya tidslinje finns nu för alla. Tipstack till eminenta tekniksajten Lilla Gumman.

Etiketter:

Är Twitter något för dig?

13 Dec

Etiketter:

Because I’m awesome!

13 Dec

Etiketter:, ,

Integritet på sociala medier

11 Dec

Har googlat förgäves efter ett boktips jag såg tidigare i höst. Den handlade om integritet på sociala medier. Men nu har jag tittat igenom hela molnet och en stor del av google utan att hitta tillbaka till den. Irriterande när sånt uppstår.

Jag har den senaste veckan gjort en rejäl rensning i min Facebook och på Twitter. På Twitter har jag avföljt nästan 100 personer/organisationer. Jag vill lägga mer på det innehåll som jag verkligen tycker om. Så jag sa hej då till i princip alla kändisar och företag. De återfinns ändå i de flesta fall i min RSS-läsare i form av bloggar. Jag följer fortfarande nästan 400 konton så min ambition är att dra ner det ytterligare en bit.

Facebook har under en lång period nu tagit energi från mig istället för att ge mig energi. Och jag tänker inte stänga ner, men jag tänker heller inte acceptera att det känns som om jag inte loggar in för att det är givande. Jag tänkte till några varv och jag tror jag hittade problemet. Jag insåg att jag prenumererar på männniskor som jag egentligen inte känner särskilt väl, och ändå läser jag deras ”privata” tankar. Inte så att det är speciellt radikala saker som dyker upp på Facebook men det känns ändå konstigt att ta del av människors vardag när jag inte känner dem annat än att vi gick i samma klass eller är bekanta med varandras bekanta. Så jag avprenumererade en hel del flöden. Och jag la till ytterligare ganska många på min lista över de som är min ”vän” men som inte får se inlägg och bilder jag publicerar.

På bloggen och Twitter har jag kontroll  över min integritet. Det är den kontrollen jag tycker jag tappat på Facebook. Jag tycker inte om tanken på att människor jag inte känner speciellt väl, eller som jag bara mött på en fest eller tillställning ser det jag lägger ut för samma publik som de som står mig riktigt nära. Det blir helt enkelt fel mix att blanda två helt olika integritetsprofiler. Och eftersom jag har en publik twitter och blogg så känner jag inte att jag vill skapa olika behörighetsmodeller, det är allt eller inget.

Så nu tror jag ordningen är återställd i mina olika sociala profiler igen. Puh!

Etiketter:

Tekniken skapar inte innehållet

5 Dec

Lena på Kreafonbloggen skrev ett läsvärt inlägg om sociala medier där hon identifierar att allt fler börja förstå att sociala medier är något som finns här. Oavsett hur vi väljer att förhålla oss till det (bra/dåligt). Men också börjar fler förstå att det inte handlar om teknik utan om kommunikation och innehåll med hjälp av ny teknik.

Klart är att tekniken hjälper oss med spridning av information och kommunikation på ett helt oslagbart sätt. Men vad som får spridning eller inte handlar inte om teknik, utan om innehåll.

Etiketter:

Världen på sociala medier

2 Dec

Den här har redan snurrats runt på Twitter och bloggar men den är värd att snurras lite till tycker jag.

 

Etiketter:

What my grandmother never told me

1 Dec

Letar du coola bilder för presentationer om sociala medier (till exempel). Look no more. Surfa in Chacho Puebla istället och spana in hans fantastiska projekt med foton på seniorer med sociala medie-budskap.

Etiketter:,

%d bloggers like this: