Den här helgen var ingen vanlig helg utan en sån där helg när man har så roligt så man vet inte vad. Fredagen inleddes med ett kalas för en fyraårig kaka… som av någon anledning inte fastnade i min kamera. Mycket märkligt eftersom fyraåringar är så välkända för att sitta tysta och stilla.
På lördagen ställdes klockan tidigt och jag hoppade in världens bekvämaste stass, nämligen träningsstassen. På agendan stod dock inget vanligt träningspass utan en möhippa military style. Vissa får en räkmacka här i livet och andra får springa en redig löptur följt av hård cirkelträning. Och vem som helst kan äta en räkmacka men färre är nog de som kan genomföra ett military-pass lika bra som min kompis.
Efter träning och lite andra väl valda aktiviteter bar det medelst jogging iväg mot en brygga där en ribbåt mötte upp. Hade någon efter den turen mätt vår sammanlagda lyckokänsla och den känslan kunnat omvandlas till energi så hade vi troligtvis kunnat säkra elförsörjningen för vilken mellanstor europeisk stad som helst i något år eller så.
Endorfiner i all ära men kroppen behöver ju även lite adrenalin för att fungera optimalt. Vad kan då vara bättre som injektion än att peppra varandra med paintballkulor? Baserat på antalet blåmärken och med vilken iver vi greppade vapnen (om och om igen) så kunde nog inte ens en adrenalinspruta eller två gett en högre dos endorfin. Galet roligt. Episkt roligt var även när kulorna ven i luften och någon helt plötsligt utbrister ”åh, KANTARELLER!” (inte någon från mitt lag, då hade det givetvis inte varit roligt utan snarare legitimt för straffbeskjutning mot mjuka kroppsdelar).
Efter paintball och lite mer ribbåt så bytte vi båt mot terrass, gympaskor mot högklackat, bandanas mot piffade frisyrer och avslutade kvällen så som den börjat. Nämligen vid vattnet, med ofantligt mycket skratt och i en underbar vänskapskrets. Nu längtar vi efter bröllopet.
På söndagen vaknade jag med svarta blåmärken och cirka fyrtiotvå myggbett. Men det var det så värt och eftersom smärta är en högre form av njutning så blev söndagens tema njutningsfulla aktiviteter. Som att åka till över till kompisen på kaffe, inspektion av renovering och få en sommarpresent bestående av 200 servetter med namnet ”Fantastisk” (fritt fram för tolkningsföreträde om att jag därmed är fantastisk)… jag är ju en total servettjunkie, om det funnits en Betty Ford-klinik för servettomaner så skulle jag så lätt bli tvångsdeporterad dit. Jag och en av min kompis kakor försökte även stava hennes namn med bokstavskex men inköpsplatsen för kexen hade satt vissa begränsningar gällande vilka bokstäver ett namn kan innehålla.
Sen åkte jag hem och hyrde Over kanten. Typiskt awesome and amazing helg.
