Humble & Bug

Jag håller på att förbereda min semesterlitteratur inför karibien. Är helt förälskad i min nya Kindle och ser fram emot att pröva hur den klarar sig i starkt solsken och på stranden. Tyvärr har Amazon inte svenska e-böcker och jag har inte hittat ett svenskt (app)alternativ jag gillar så det blir även en del fysiska böcker med i bagaget. Bland annat får dessa följa med:

Ingen tar skit i de lättkränktas land – David Eberhard. Tyckte väldigt bra om ”I trygghetsnarkomanernas land” så tror även denna blir en intressant läsning.

Bossypants – Tina Fey. För att det helt enkelt är dags.

Mellan Människor – Anna Eriksson Skarin. Är med i en bok-klubb som träffas varannan månad över soppa och bok, detta är vår nästa läsning.

I e-bokhyllan har jag plockat hem del två i Justin Cronins vampyrserie, Min syster är i tusen bitar och så ser jag fram emot att äntligen läsa ut min Cecilia Samartin.

Nu saknas det bara en eller två biografier, en klassiker och en lättsam romantisk komedi så känns bokhyllan ganska komplett. Räknar inte med att läsa ut allt (även om jag är en snabbläsare) men det väger ju faktiskt inget extra att plocka ner e-böcker, och jag älskar att ha ett stort utbud.

Jag har precis läst ut En man som heter Ove av Fredrik Backman. Baksidan beskriver boken såhär:

”Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.”

Jag är fortfarande lite tagen, den var så otroligt fin på något sätt. Verkligen en alldeles förtjusande bok och personskildringarna av Ove och hans grannar är helt underbara. Till en början hade jag lite svårt för ”lufsen” och hans fru för allt jag såg framför mig var Fredrik Backman med fru, så jag hajade till när namnen var ”fel”. Efter ett tag tog dock berättelsen över och jag störde mig mindre.

Det är roligt och sorgset om varandra, jag rekommenderar det varmt.

UnderbaraClara har gjort en rolig boklista, den tar vi och härmar.

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade
Har läst vuxenböcker sen jag var typ 12 år tror jag så väldigt svårt att veta. Men generellt så var ju all tantsnusk en given hit i den åldern. Jag plöjde Sidney Sheldon, Virginia Andrews och Joan Collins.

Bok som förändrat mitt liv mest
Det här är ju så klyschigt så det finns inte men Dr Phils Livsstrategier satte sina spår, i synnerhet rådet ”stop making excuses”. Fortfarande ett av de bästa jag någonsin hört. För så är det ju ofta, vi hittar på alla möjliga ursäkter och anledningar för att inte göra saker.

Bok jag tycker är överskattad
Alkemisten, jag tycker det mesta Coelho skriver är pretentiös smörja och jag avskyr hur han liksom trycker ner sina åsikter om religion i halsen på mig och tar jag inte emot det så är jag inget värd (han skriver det uttryckligen i Vid floden piedra satte jag mig ner för att dö).

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med
Försöka är ett starkt ord men jag kan bara inte tycka om Jens Lapidus böcker, det är något med språket och försöket att vara så himla macho.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom
Sagan om ringen, tror jag klarade 75 sidor innan jag gav upp. Det ligger på att-läsa-listan att ge den nya översättningen ett försök.

Författare vars böcker är underskattade
Jag tycker det finns en viss nedlåtenhet till chick-lits, det är liksom fult att läsa lättsamma böcker. Vilket ju är helt fel, ta bara Sophie Kinsella och Melissa Bank.

Jobbigaste bok jag läst
Jag får på fullaste allvar rysningar bara av att skriva American psycho, det är det vidrigaste jag någonsin läst. Dock är den lite som hundtricket, ta med den i offentlig miljö och du får hur många kommentarer som helst. Vsg för raggningstips.

Författare vars böcker är överskattade
Det är inte hennes fel, hon var ett barn av sin tid men jag kan ändå bli så otroligt trött på detta enorma hyllande av Astrid Lindgren. Den homogenitet, uppdelning av könsroller och total avsaknad av mångfald gör att det är lite svårt för mig att läsa i den nutid vi lever i. Berättelserna är otroligt fina, det är miljöerna jag har ett problem med.

Läser helst
Allra mest så tycker jag om att läsa nutidsrealism och postmodernism. Typ Sara Kadefors och Cormac McCarthy.

Önskar att jag läste mer
Biografier. Jag brukar nästan alltid tycka om de jag läser så vet inte varför det blir så sällan.

Bästa barnboksförfattaren
Jag vet inte, läser inte så mycket barnböcker. När jag var liten älskade jag Enid Blyton. I allmänhet så måste ju dock alla författare till bajsböcker hyllas, finns väl inget som går hem så mycket hos barn som bajsböcker.

Gillar jag inte längre som jag gillade förut.
Haha, fascinationen för tantsnusk försvann någon gång under tonåren.

Roligaste bok
Har nog ingen all-time-favourite men den senaste som jag tyckte var genuint rolig var Alla mina vänner är superhjältar.

Bok som berört mig mest
Jag grät så jag knappt fick luft när jag läste En sorts kärlek. Framförallt så tyckte jag den råa och ärliga beskrivningen av vad cancer egentligen gör med en människa var befriande, detta romantiseras ofta.

Recensera din senast lästa bok
Änglarnas svar av Stefan Einhorn. En besvikelse måste jag tyvärr säga, för jag brukar tycka om Einhorn. Den här boken handlar om Hanna, en överlevande från Auschwitz som kommer till Sverige och tar beslutet att adoptera bort barnet hon bär på. Vad som sen händer skildras genom att ett antal personer ”muntligen” berättar sin version av det som utspelar sig. Det är också där min främsta invändning kommer, för människor kan omöjligt prata som Einhorn skriver, det går bara inte. Det kraschade hela tiden i mitt huvud. I övrigt så tycker jag att Einhorn får in väldigt mycket tidsdokument och viktiga frågeställningar om graden av godhet och ondska på ynka 176 sidor, det är gripande.

För ett par år sedan hade jag en bokblogg, det var inte så mycket mer avancerat än att jag la ut en bild på boken jag läste och ett ytterst kort omdöme. Bakgrunden var att jag under en anställningsintervju hade fått frågan om hur många böcker jag läste per år. Jag hade ingen aning, så jag startade bloggen som en form av kartläggning. Efter exakt ett år visade det sig att jag hade läst över 150 stycken.

Idag använder jag tiden som jag förr ägnade åt att läsa böcker åt mina sociala flöden, främst bloggen, RSS och twitter. Skulle gissa att jag numer ”bara” läser cirka 25-45 böcker per år och är säkerligen sen på bollen med de allra flesta, förr hade jag stenkoll på vad som var nytt. Sen ska tilläggas att jag under den perioden av mitt liv pendlade långa sträckor.

Ett givet tillfälle att läsa lite böcker är när man sitter utan internet i Italien, så under semestern har jag lyckats plöja fyra stycken (jag läser snabbt). Tre av dem var riktiga guldkorn.

Först ut var ”Sju jävligt långa dagar” av Jonathan Tropper. En bok som knappt överlevde två jävla dagar innan sidorna fladdrade iväg. Historien centrerar sig kring Judd och hans familj som efter faderns död ska sitta shiva, en judisk sorgemottagning som sträcker sig över en vecka. En ganska så oändligt lång tid för en rejält trasig familj. Judd som kommer på sin fru i sängen med sin chef, har en mamma som är en ansedd guru inom barnuppfostring och som inte skyr att delge sina barn minsta detalj inom sitt eget sexliv samt syskon med deras respektive. Det är som upplagt för både stort mörker och humor, men i och med att det hela är så dysfunktionellt så kan man ändå hålla distansen. Jag tyckte otroligt mycket om den.

”Primtalens ensamhet” har legat hemma sjukt länge utan att bli läst, hela hypen har faktiskt undgått mig. Vilket nog var tur för annars hade jag nog varit mycket mera kritisk. Boken handlar om Alice och Mattia som möts i tonåren de är lite som primtal, isolerade och ovanliga men som ibland förekommer tillsammans, så kallade primtalstvillingar. Alice är anorektiker och Mattia ett geni med självskadebeteende. I boken får man följa deras liv och hur de varken kan släppa varandra eller närmre undersöka den fulla betydelsen av deras vänskap. När jag hade cirka 50 sidor kvar i den här så glömde jag ta med den till stranden, och sen låg jag och konstant saknade den och ville egentligen bara åka hem och läsa ut den. Sen måste jag varna för att den hade ett öppet slut, något som har en tendens att irritera mig. Jag vill ha closure när jag läser en bok, inte mystiska slut och lösa trådar. Hur som, en väldigt bra bokupplevelse. Kan vi sen tala ut om att den är skriven av en 27-årig forskare inom teoretisk fysik?! Ibland orkar jag bara inte.

Jag är ett stort fan av Johanna Nilsson, hon har ett djup och personbeskrivningar som är helt fantastiska och det är så himla vackert , om än på ett sätt som gör lite ont att läsa. Av någon outgrundlig anledning hade jag helt missat hennes debutroman, ”Hon går genom tavlan ut ur bilden”. En historia om Karin och Hanna som brukade vara bästa vänner, tills Karin långsamt börjar närma sig de ”tuffa” tjejerna i klassen alltmer. Hanna glider djupare och djupare in i en ensamhet och ångest, skolkamraterna mobbar och vuxenvärlden ser inte vad som pågår. Hanna hamnar så småningom inom den psykiatriska vården. Det är hjärtskärande och läser man recensioner så inser man hur många som känner igen sig, vilket också gör det än viktigare att läsa. Chick-lits i all ära, jag är den första att hylla en lättläst och mysig historia… men så mycket perspektiv och upphov till självreflexion ger de då inte. Det är tung läsning men också fint och himla läsvärt.

En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Texmex från grunden av Jonas Cramby.

Ja, jag tycker väldigt mycket om bloggarna på Café.

Den här sommaren har det blivit mycket bilåkning kors och tvärs över landet. Och då passerar man ju en hel del kommunslogans man kan bli lite lätt fundersam över. Jag brukar alltid ha med mig ”Var femte invånare är en häst” på resorna. Otroligt roligt koncept, författarna har ringt upp alla kommuner och frågat hur man egentligen tänkt vid valet av slogan.

I Fagersta, som har den fantastiska ”Fagersta – här får du livstid” tillsattes en grupp ”bestående av experter inom olika områden. Inga konsulter, för det gillar vi inte”.

Det var inget självklart beslut tydligen, även ”från vaggan till graven” var tydligen aktuell. Och gillar man inte Fagerstas slogan så har man ingen humor, men såna personer vill man ändå inte ha i kommunen deklarerar kommunalrådet Stig Henriksson. LOL.

Andra pärlor är:

Örkelljunga kommun – en ort att besjunga

Åmåls kommun – världens näst bästa stad

Vingåkers kommun – en promille kan inte ha fel

Ljungby kommun – flickorna i Småland finns i Ljungby

Sen finns ju givetvis min stora personliga favorit med ”I love Hjo”.

Bloggen har de senaste dagarna ägnat sig åt att sträckläsa ”Cirkeln” och ”Eld”. En helt meningslös aktivitet jag verkligen vill avrekommendera alla… i alla fall till våren 2013. För nu måste jag vänta ETT HELT ÅR på upplösningen! Ser jag ut som en person som liksom andas tålamod och sävlighet?! Det här är inte okej.

För att säkerställa att något liknande inte kan hända så valde jag därför mitt nästa läsobjekt med omsorg.

Hungerspelen. Enligt recensionerna så är det nu in i (läs)dimman igen för mig. Hej, vad kul för mitt sociala liv.

Jag får ofta frågor om vilken litteratur jag läser i jobbet och om jag har tips på böcker om projektledning och workshops. Så jag tänkte passa på att tipsa om en bra och väldigt konkret bok om vilka metoder man kan använda för att genomföra olika typer av arbetsmöten.

Den går pedagogiskt och enkelt igenom en rad typer av arbetsmöten (mål, vision, utvärdering etc etc) och hur du genomför dem. Varje kapitel tar upp ett ”verktyg” och dess syfte, genomförande samt den rekvisita som behövs. Ett exempel ur boken kan du se här.

Innehållet är väldigt hands-on och har inga abstrakta lekar eller annat mer ”flummigt” som i viss annan litteratur. Verktygsboken tillhör en av mina största favoriter som baslitteratur och tror nästan vem som helst kan använda sig av den i planering av workshops. Erfaren som oerfaren.

Väl värd sina 290 kr och kan beställas här.