Arkiv | augusti, 2012

Fredagssång!

31 Aug

Fredag och fredagspepp. Jag måste erkänna att jag är osedvanligt opepp, har denna vecka dragits med en förkylning som sliter på orken, det ska bli väldigt skönt med helg. Dessutom är det sanslöst dåligt väder. Meeeen. Inget blir ju bättre av att sitta och ha en negativ inställning så drar upp volymen och börjar gilla läget (lite mer).

En stor nyhet är att jag har tidrapporterat för första gången sedan i juni någon gång. Bara en sån sak. Tidrapportering tillhör ju inte riktigt min ”paradgren” som en i min närhet uttryckte det. Hur jag upplever mitt nya tidrapporteringssystem? Utomordentligt sympatiskt, har inte fått en enda påminnelse på varken sms eller mail fast jag ligger några veckor efter. Mitt tidigare system tyckte ju att jag behövde två mail samt ett sms varje måndag… oavsett om jag tidrapporterat eller inte.

Det kom ett paket

31 Aug

I två dagar har jag ivrigt lyssnat efter att det ska ringa på dörren till jobbet. Men varje gång har det inte varit till mig. Så idag så ringde det på dörren och äntligen kom det.

 

Med ett alldeles blått innehåll.

Jag vet i alla fall att jag hörde idag

30 Aug

Jag sitter på jobbet, har feber och är duktigt snuvig. Det är inte så att jag är tapper eller så och går till jobbet trots att jag är sjuk. Jag gick till jobbet enbart för att jag ska få ett paket från DHL med en jääääätteviktig klänning i, det gjorde nämligen jag och chauffören upp om igår när jag inte öppnade hemma hos mig. Paketet skulle komma till jobbet idag. Fast nu när jag ringde  DHL så hävdade personen i luren att det står imorgon på leveransen. Så nu sitter jag här helt förvirrad… gå hem eller sitta kvar och hoppas?

Det måste ha varit exakt den här känslan Neo i The Matrix hade när han skulle välja mellan red pill or blue pill.

Dagens shopping

29 Aug

En man som heter Ove av Fredrik Backman.

 

Texmex från grunden av Jonas Cramby.

 

Ja, jag tycker väldigt mycket om bloggarna på Café.

Vem behöver fiender med vänner som mina…

29 Aug

Jag är en glasögonorm. Fick mitt första par i mellanstadiet och har avverkat ett antal sedan dess. En kompis till mig anser att glasögon är ett handikapp och ser  glasögon som en faktor till att barn kan bli retade i skolan. Jag har inget som helst minne över att jag någonsin blev retad för mina glasögon, tvärtom minns jag det som att mina klasskompisar tyckte det var coolt med oss få som hade glasögon. Min barndomskompis E hade glasögon innan mig och jag minns hennes blåspräckliga och hur avundsjuk jag var på dem. Däremot minns jag hur sjukt mycket vi retade varandra (jag lär ju ha gjort det också…tyvärr  ) för vilket namn man hade. Vilket påminner mig om bloggaren Erika kan berikas plötsliga tvekan inför namn på en av sina nyfödda tvillingar, missa inte alla kloka kommentarer. Och Erika, om du läser det här, världens största grattis. Du delar med dig på ett otroligt (för mig) givande sätt.

Jag har alltid tyckt att glasögon är jättesnyggt. Sen har jag genom åren använt väldigt mycket linser eftersom det har sina praktiska fördelar. Bilkörning och glasögon är till exempel inte den bästa av kombinationer. De senaste åren har jag köpt två par glasögon som jag inte varit nöjd med (det ena paret lågpris, köp aldrig lågprisglasögon säger jag) så istället för att köpa ytterligare ett nytt par så har jag använt ett par Gucci som är 13 (13 !) år  gamla. Sjukt bra kvalité för de har inte slitits ett dugg men däremot har jag förändrat styrkan så gått runt som en halvblind höna ett bra tag. Jag tror inte alla kunder och kollegor har varit helt nöjda när jag invaderat deras personliga space för att jag helt enkelt inte ser vad som står på skärmar och sånt.

Häromveckan tog jag i alla fall tag i situationen och provade ut ett nytt par och idag var dagen för att hämta ut dem. Jag var sjukt pepp och tyckte själv att jag var rasande snygg. Vilket jag tydligen var ganska ensam om.

Ingen av mina kollegor märkte av att jag någonstans efter lunch såg helt annorlunda ut.

Så jag tog och messade en bild till en kompis. Som valde den diskreta metodiken att använda utropstecken på mitt mobilskal men inte glasögonen som svar på min bild.

Så jag tog och messade en bild till ytterligare en kompis. Som valde att uttryckta beundran över att jag tydligen kunde se någorlunda smart ut.

Slutsats av detta? Den här glasögonormen blev aldrig mobbad som barn men som vuxen är det tydligen fritt fram. Tur att jag är en väldigt överseende person. Lite vin, blommor eller en fin present löser de flesta ”konflikterna”.

Och jag VET att ni hade velat se en bild på min enorma snygghet… men idag har jag feber och snuva så tar mig rätten att censurera den upplevelsen.

Tangentbordsknatter

29 Aug

Via Feber så hittade jag sajten coding.fm, en sajt som spelar upp ljud av tangentbordsknatter. Du kan välja mellan tre lägen, från måndagmorgon till hackathon och ”angry developer”. Fast jag vet inte om den sistnämnda behöver tyda på ilska, det finns en hel del personer där ute som trycker sjukt hårt på tangenterna som helt vanligt normaltillstånd.

Evernote och Moleskin i samarbete

29 Aug

Det finns en väldigt rolig och spot-on blogg som heter ”Stuff white people likes”. I ett inlägg kommenterar de att alla vita människor som anser sig vara kreativa behöver konstant tillgång till en anteckningsbok, företrädesvis av märket Moleskin.

Since all white people consider themselves to be “creative,” they are constantly in need of products and accessories that will allow them to capture their thoughts.  One of the more popular  products in recent years has been the Moleskine notebook. This particular type of notebook is very expensive and was quite popular with writers and artists in the olden days.  Needless to say, these are two properties that are highly coveted in the white community.   In fact, it’s a good rule of thumb to know that white people like anything that old writers and artists liked:  typewriters, journals, suicide, heroin, and trains are just a few examples.

Jag var definitivt en av dessa för ett par år sedan, har mängder med Moleskins hemma, både som dagböcker och anteckningsböcker i jobbet. Sen ett par år tillbaks så jobbar jag i princip helt digitalt, utom när jag ritar och skissar saker på whiteboards och leder workshops. Men i mitt egna arbete så har jag helt tappat förmågan att använda penna och papper, det går långsamt och jag blir frustrerad över att inte ha saker (tillgängligt) i datorn. Det är lite synd, jag önskar att jag var en person som kunde ha ett anteckningsblock för lite ritande och skrivande.

För ett par dagar sedan höll Evernote konferens och meddelade då att man gjort ett samarbete med Moleskin så att det man skriver i sin fysiska (Moleskin) anteckningsbok går att scanna och dessutom tagga rakt in i den anteckningsbok i Evernote där man vill att den ska landa. Här är en jättebra beskrivning och recension över hur det går till att scanna mellan Moleskin och Evernote. Det är lite som en smidigare variant av den Livescribe-pennan som sen ett par år ligger och skräpar i någon låda hemma hos mig.

(bilder lånade från Evernotes blogg)

Jag skulle förstås allra, allra helst vilja ha en bra lösning för att kunna skissa på ipaden och få det direkt in i OneNote… eller i andra hand Evernote. Om det finns en sådan lösning så har i alla fall inte jag stött på den. Men det blir nog ett köp av Moleskin i oktober när den släpps, om inte annat bara för att testa.

Den går att förbeställa sin Evernote/Moleskine redan nu och den kostar 24.95 dollars. Eller cirka 165 kr för den som inte springer omkring och har dollarkursen i huvudet.

Update: det går bara att förbeställa om man bor i USA. Vilket skämt.

Onsdagsdissning

29 Aug

Jag blir fruktansvärt irriterad på tjänster jag behöver använda och som fungerar dåligt. På allvar, skärp till er och gör det välfungerande. Ta bara det här med OCR-nummer, hur svårt ska det vara att hitta ett kortare system för siffror egentligen? Inte kan man sluta betala räkningar som protest heller. And don’t even get me started på biluthyrningssajter. Andra tjänster jag behöver använda och som jag stör mig sjukt mycket på just nu är:

  1. Verified by Visa. Alltså, det går inte med ord att förklara hur dåligt det fungerar för mig. V a r j e gång jag försökt använda det så har den påstått att jag inte använder rätt lösenord (fast jag gör det)… och då måste man meckla sig in på internetbanken och fiffla till sig ett nytt.
  2. WordPress i mobilen. Recensionerna i appstore säger väl allt.

 

Jag hade ett par till på G men tyvärr kom jag av mig lite här för jag fick ett förslag på helikopterturer när jag är i Vegas så ilskan kom liksom av sig ganska rejält. Nu sitter jag och googlar på foton från Grand Canyon istället.

Hur som helst alla dåliga internettjänster out there, it’s not me, it’s you.

Social och teknisk är inte varandras motsatser

29 Aug

Heads up Computer Sweden. Det är fullt möjligt att vara både social och teknisk. De är inte varandras motsatser.

Utvecklare har länge varit hett villebråd. Men från att social kompetens stått högst i kurs, toppar nu den tekniska färdigheten arbetsgivarnas önskelista.

Jag blir så trött.

Gratis typsnitt

28 Aug

Jag sitter och laddar ner typsnitt. En sån typisk sak jag anser mig behöva och sen använder jag det inte i speciellt stor utsträckning. Två bra sidor för att ladda ner (gratis) typsnitt tycker jag är Showfont och 1001 Free Fonts. GUI:t lämnar lite att önska men det är väldigt enkelt och man slipper flippra mellan sidor.

The artist formerly known as 165 centimeter

27 Aug

Min längd år 2003 – 165 centimeter:

Min längd år 2012 – 168 centimeter:

20120827-210412.jpg

Detta innebär alltså att jag kommer växa tre centimeter per vart femte år… under förutsättning att jag inte måste göra några ”på heder och samvete-löften”. Jag är sjukt nöjd faktiskt. På heder och samvete.

Definitionen av en måndag

27 Aug

… är när klockan slår 17 och man packar ihop bara för att upptäcka att hörlurarna inte varit inpluggade på hela dagen men däremot har Spotify, Skype och mailen gått frekvent. Med ljud.

Mina favoritprogram när jag jobbar

27 Aug

Tänkte skriva lite om några de programvaror som jag använder i jobbet. Några är självskrivna, såsom Excel, Visio, PowerPoint, Outlook och Word. Den sistnämnda använder jag dock väldigt lite. Min relation till Excel är för övrigt tämligen väldokumenterad här på bloggen, bland annat här.

Kan vara bra att tillägga att samtliga kostnader för licenser och liknande är tillhandahållet av min arbetsgivare och ingenting är sponsorat. Inte för att jag har någonting emot den senare, det är mest för att erbjudandena inte haglar över mig av någon konstig anledning.

Generellt sett får man prova nästan allting fritt i 14-30 dagar så ladda ner och testa dig fram… om din arbetsgivare tillåter fri nedladdning vill säga. Det bästa är dock att vända sig till sin chef och it-enhet och höra vilka licenser som finns, den senare kan flagga för om de märker ett behov och grupplicenser är ofta bra mycket billigare än singelvarianter.

Anteckningar i OneNote

Det program jag använder mest är utan tvekan OneNote. Det är lite att jämföra med en digital pärm och anteckningsbok i ett… fast med sök och integration mot andra program. Istället för att samla anteckningar i mappar eller filer så har jag allt på en plats i OneNote, och allting automatsparas så det behöver jag aldrig tänka på. En av de största styrkorna som jag ser är det faktum att jag kan ha en ”anteckningsbok” för varje projekt/kund och därefter underkategorier såsom planeringsmöten, styrgruppsmöten och liknande filtreringar som jag skriver anteckningar under. Jag behöver inte leta i filer och mappar, att växla mellan arbetsområden är enkelt då allt är samlat i en struktur. Jag rekommenderar varmt att lära sig ett digitalt anteckningsverktyg istället för fysiska anteckningsböcker. Det sparar tid, allt är återsökningsbart och du kan integrera text, bild och ljud i en och samma anteckning… och det tynger inte handväskan.

Har tidigare skrivit om det liknande gratisalternativet Evernote, som jag verkligen tycker är förträffligt för privat bruk men i arbetet så vill jag ha möjligheten till underkategorier och OneNote skalar informationen bättre för mina behov. Ytterligare en fördel med OneNote är att jag enkelt kan dela anteckningsböcker med andra personer och när jag är färdig hos en kund brukar de nästan alltid få mina anteckningar. Väldigt uppskattat.

Får jag ett mail (i Outlook 2010) som jag vill spara, t ex om det finns ett bifogat dokument så behöver jag inte spara ner det utan trycker bara på ”skicka till OneNote” och anger under vilken kategori mailet ska placeras.

Samma sak om jag vill ta en skärmdump (från PC), då trycker jag bara Windowstangent + S och anger var skärmdumpen ska sparas. Därifrån kan jag sen göra enklare redigering.

På minussidan så ligger att molnstödet lämnar utrymme för utveckling och jag skulle verkligen, verkligen önska att jag kunde rita direkt i appen från ipaden och på så sätt få in det jag föredrar att skissa för hand.

Chatt och videsamtal med Lync/Skype

Jag jobbar mycket med intern effektivitet och informationsstyrning, ett exempel på det är att flytta strategisk information (från t ex ledning till medarbetare) från e-post till en mer lämpad yta, oftast intranät. På samma sätt är det mer effektivt att mellan personer avhandla det mesta (eller i alla fall mer än vi tror) via en chattlösning snarare än att (återigen) belasta mailen och  genomföra en dålig pingpong-match med dålig sökbarhet. Jag avskyr när mailen används som chatt.

(bilder från skype.com och lync.microsoft.com)

Jag har dagligen konversationer på Lync och Skype med tidigare kollegor, vänner och kollegor. Allt ifrån mjukare ämnen till arbetsrelaterat.

Mindmapping i imindmap

I synnerhet när jag har rollen som kravanalytiker så är jag beroende av ett mind mapping-program. Jag har testat ett femtontal och slutligen landat på att jag tycker bäst om imindmap. Kritiska faktorer för mig är att det ska vara enkelt att exportera till pdf, grafiskt tilltalande och tillhandahålla bra mallar. Med imindmap är det i synnerhet det grafiska jag tycker är mer tilltalande än andra alternativ. Det ser helt enkelt snyggare ut och jag kan infoga bilder och annat. Här är ett exempel från ThinkBuzans exempelsida:

Nu föredrar jag kanske en något mindre plottrig layout än just den ovan men möjligheterna är stora. Programmet finns även till Android och Apple, jag använder den senare och tycker det fungerar helt okej med lite efterjusteringar i datorn.

Det som är problematiskt med denna typen av program överlag är att ofta har man valt sitt eget föredragna program vilket gör samarbetsmöjligheterna nästan omöjliga. När andra dokumenterar mina workshops så är det orimligt att de ska behöva sätta sig in i ett nytt program… samtidigt som jag förlorar möjligheten att redigera i materialet. Använder man gratisversioner finns nästan aldrig möjligheten att exportera till jpeg, pdf eller liknande filformat och då blir man mer inlåst.

Skisser i Balsamiq

Min relation till Balsamiq är lite av en periodartad sådan, det krävs nästan att det är lite teknisk utveckling inblandat då det är en form av skissprogram för tekniska lösningar. Att jobba visuellt är jättebra men om något är för tydligt eller välarbetat så kan människor lätt hänga upp sig på färger, typsnitt och formuleringar. Med Balsamiq får man lite av det motsatta, extremt grova och gråa skisser och det går att bygga klickbara flöden. Använder det också för att visualisera kravspecifikationer och testa för egen del.

Övrigt

Så mycket mer invecklad är inte min arbetsvardag. Andra tjänster jag använder frekvent att ta och redigera skärmdumpar, Dropbox och bildredigering. Samt det som nästan styr min vardag.. snabbknappar och sökfönstret. Jag tycker inte om att leta efter saker, jag gillar att hitta det jag letar efter. Att flippra mellan menyer och mappar ger mig utslag, sökfönstret är min bästa vän (tillsammans med en snabb hårddisk).

Det jag inte har men saknar är prenumeration på en bra bildbank. Office.com och Flickr Creative Commons har väldigt mycket bra men jag upplever att det går betydligt snabbare att hitta och betala för en bild på exempelvis Fotolia.

Vilka är dina favoriter?

I am you father

26 Aug

Måla plastgolv

26 Aug

I helgen har jag målat in mig i ett hörn. Ganska så bokstavligt alltså. Har nämligen ägnat större delen av helgen åt att måla (någon annans) plastgolv och ett par dörrar. Det blev otroligt bra och hur enkelt som helst. Så här gick det till.

Före. En helt vanlig (tråkig) plastmatta.

 

Efter. En något snyggare grått golv (även om det ser ljusare ut på bilden).

 

 

1. Först dammsögs och tvättades hela golvet två gånger med målartvätt. Omgång nummer två var förmodligen ganska onödig men här vill jag slå ett slag för hur viktigt det är med förarbetet. Att slarva sig igenom det är som att ansluta sig till twitter, följa 20 personer och sen tro att the magic is gonna happen. Letar man resultat så måste man också lägga lite tid.  Ett annat tips är att använda bredare maskeringstejp än rollern är hög, då slipper man använda en mindre roller i större utsträckning.

2. Efter målartvätt så strök vi ett lager t-röd över hela golvet och väntade tills det var helt torrt. T-röden ska tydligen ta bort en del av det mjukgörande i plasten så att färgen sitter bättre. Flashback hade en del andra kreativa teorier för vad t-röd ska användas till men låt oss inte gå in på det utan vi väljer den ”vetenskapliga” förklaringen.

3. Nu är det dags att måla ett lager häftgrund på golvet… då kan det vara klokt att ta en paus och fundera på om man behöver något på ytorna i rummet innan det är målat. Alternativt kan man genomgå höghöjdsklättring på diskbänk för att stänga av en radio, men det är helt valfritt som sagt. Hur som, ett lager häftgrund på golvet. Tänk också på att alltid måla i bra ljus.

4. Nu kommer det roligaste, nämligen måla det sista lagret av valfri golvfärg och vänta tills det är torrt. I det här fallet valdes en ljus grå. Till hörnen och trånga ytor användes en skumgummiroller.

Själva målandet går jättefort men torktiden är lite längre på häftgrunden, cirka fem timmar så totalt tog två rum två dagar. Till en kostnad av 1000 kr.

Fredagssång!

24 Aug

Woot, woot! Det kan väl omöjligt ha gått någon förbi att det är fredag idag? På fredagar så står det obligatorisk fredagspepp på schemat. Ordet ”obligatorisk” är för övrigt ett ganska underhållande ord i arbetssammanhang, folk flippar totalt när det används. Inklusive jag själv. På en tidigare arbetsplats blev det närapå myteri när en chef deklarerade att det var ”obligatoriskt” att delta på en trivselaktivitet med brännboll. Ytterligare en annan chef jag haft hade ett lite annorlunda sätt att kommunicera obligatorisk närvaro på, personen skrev alltid ”jag ser fram emot ditt deltagande”. Ett betydligt mer effektivt sätt att hantera såna situationer/personer som jag, är säga som det är, att det är viktigt att jag närvarar för personen eller situationens skull.

Hur som helst, nu var det pepp vi pratade om. Så nu tar vi och väljer ut en bra sång, höjer volymen och peppar på. Själv är jag osedvanligt pepp denna fredag. Jag har fått dubbla löner (ganska awesome koncept faktiskt), ska beställa ett par glasögon och har köpt en omotiverat dyr klänning. Sen ramlade det även in ett sms från självaste Polisen om att mitt nya pass är klart för uthämtning. Mitt nya pass där jag är 168 cm lång… ett förvärv som inte skedde utan ett visst inslag av förnedring ska sägas.

Historien är den att jag för många år sedan ”råkade” bli någon centimeter längre än vad som kanske är med ”sanningen överensstämmande”. Så jag gjorde det till en liten sport att försöka fortsätta den trenden vid varje nytt pass. Nu var tiden inne för förnyat pass så förra veckan stegade jag fram till passpolisen och när jag fick frågan om min längd stämde så nekade jag bestämt och högg glatt till med ”nä, jag är 170 centimeter!”. Då händer det… passpolisen tittar mig djupt i ögonen och frågar ”stämmer det på heder och samvete?”. Skam den som ger sig tänkte jag och drog till med ”eeehhh, 168 centimeter då?”. Varpå (den väldigt trevliga) passpolisen tittar på mig med höjda ögonbryn och säger lite avmätt ”vi säger väl så då… för den här gången”. Sen kommer jag för all framtid och med en dåres envishet fortsätta hävda att all information som finns i passet är den überkorrekta. På heder och samvete.

Fick en meme

24 Aug

Hälsade alldeles nyss på en kollega som jag träffade ”på riktigt” för första gången, däremot har vi följt varandra och tjålat på twitter . Vi konstaterade att det är lite förvirrande när sånt händer. Eller som han så briljant sammanfattade det:

Internet a decade later

23 Aug

Dagens shopping

22 Aug

Känner att det här kan gå lite hur som helst faktiskt.

20120822-223521.jpg

Flashback tycker till om bärbara datorer

22 Aug

Att ha en nätt teknikpark har alltid varit jätteviktigt för mig, under väldigt många år så pendlade jag till jobbet (eller till kunder). Vi pratar om pendlingsavstånd på 45-90 minuter enkel väg. Att pendla till jobbet är lite som att alltid befinna sig i en annan tidzon än de flesta andra människor och kräver sin planering. Och släpande. Vill man träffa kompisarna efter jobbet så följer arbetsväskan med (för man hinner inte hem eftersom man oftast är en timme ”sen”). Vill man träna efter jobbet så innebär det dubbel börda att bära på. Behöver man komplettera från mataffären eller (ännu värre) Systembolaget… ja, ni fattar principen. Varje gram spelade därför stor roll för mig, så även att kunna vara så produktiv som möjligt. När andra satt med utskrivna rapporter (seriöst, majoriteten av alla som ”arbetade” på tåg förr om åren brukade hänvisa till att de läste rapporter) experimenterade jag med att redigera dokument i mobilen. Tack och lov har jag alltid haft arbetsgivare med stor förståelse för pendlande arbetstagare och låtit mig välja så lätta datorer som möjligt.

Faktum är att det var först när jag tog steget in i konsultvärlden som jag mötte inställningen (från vissa) att jag själv inte bestämmer över min teknikpark, pendlingstid och att en hederlig stor och svart ryggsäck löser alla mina problem. Jag kan fortfarande förundras av hur mycket konsulter det finns som inte bryr sig om det som utgör det primära arbetsverktyget, det är ju lite av vår skyldighet kan jag tycka. Sen behöver man såklart inte bry sig lika mycket om det som väskan ska transporteras i som jag gör (det motsatta är förmodligen mer sunt) men det är ju en heeeelt annan historia. När jag bytte jobb så bytte jag ner mig med 1,2 kg och cirka 450 minuter i veckan… sen är det viktigt att poängtera att det inte var därför jag bytte jobb. Riktigt så excentrisk har jag inte blivit. Än.

Flashback har lite samma åsikt som vissa it-konsulter. En hederlig stor och svart ryggsäck löser det mesta. Ramlade över en mycket underhållande tråd igår. En förälder är ute efter en speldator (laptop) till sin son och frågar Flashback om tips.

Det tar inte speciellt många kommentar innan diskussionen skiftar från laptop till andra ”bärbara” alternativ. Det fattar ju vem som helst att en laptop kan man inte spela på. Ett mellantorn, en skärm, sladdar och lite tillbehör är ju fullt rimligt att ta med sig… när man är 13 år och väger 45 kg.

 

 

Sen kommer det bästa, kommentatorn som förespråkar att bygga en 12-15 kg dator. Det är inga problem ”eftersom att dagens föräldrar kör sina barn överallt”. Annat var det på nedanstående kommentators tid, då fick man minsann bära både dator OCH skärm flera kilometer till sina LAN-partyn.

 

Det finns bärbara datorer och så finns det släpbara. Så kanske man kan sammanfatta diskussionen.

Så ser iphone 5 ut

21 Aug

Enligt Mashable så är det en systemkamera med Apple-logga. Lite roligt är det för videon har en poäng, detta år har bilder varit i fokus för det innehåll som vi delat. Ta bara Facebooks förvärv av Instagram. Personligen skulle jag ju inte ha något emot om min systemkamera (eller kanske snarare min nästa) fick lite mer wifi-stöd och kunna dela bilderna trådlöst. Vilken dröm att kunna skjuta upp bilderna på Apple Tv eller till telefonen (fast kanske i ett mindre format än RAW).

Jag är inte speciellt nyfiken på iphone 5, tycker Apple har uppdaterat sin hårdvara (istället för att utveckla nytt) ganska länge nu. Det krävs mer än lite nya kanter och milimeterjusteringar för att imponera på mig… och framförallt för att vilja lägga ut en sisådär 6000-8000 kr. Vad gäller  programvaran så skulle jag framförallt vilja ha bättre stöd för mappning av bilder (seriöst, bildbiblioteket är helt kasst), ett bättre icloud, favorisering av sms och större frihet att placera appar och notiser. Typ så.  Att önska sig stöd för att skicka till OneNote i Safari är nog ”ganska” mycket att gapa efter men nöjer mig med Evernote också. Vi är konstant uppkopplade, det är helt sjukt att det inte är standard på telefoner och appar att ha tysta timmar då man inte blir störd av e-post och notiser. Såna funktioner ser jag hellre än en ny design på en telefon faktiskt.

Änyhåw.

Multitasking dåligt för produktiviteten

21 Aug

Laptop career bag från Jill-e

20 Aug

Dagens teknikfint är en laptopväska i skinn Jill-e.

 

Många olika fack för allt ifrån dator, mobil men även till kameran… på hemsidan står det att det går i en 12 inch-laptop men jämför jag måtten med min macbook air så ska den gå i. Finns i flera olika färger.

 

Går loss på ca 1600 kr.

Helgen i bilder

19 Aug

Helgen inleddes med att någon uppenbarligen ville fira festivus utanför mitt jobb. Har ett par mycket roliga minnen av festivus så kunde ju inte annat än vara ett bra tecken tänkte jag.

 

Dock så blev det inte så mycket festivus för min del då merparten av helgen ägnades åt att måla lager och lager och lager av färg på väggar. Grundfärg kan vara något av livets mest ondaste ting. Fast måla och tapetsera är nog bland det roligaste jag vet. Sen ska vi inte prata om mängden färg som sitter fast i mitt penntrollshår.

 

Först på lördagkvällen fick jag en paus och passade på att kolla in smurf-invasionen på Södermalm. Eller som det också kallas, midnattsloppet. Jag tycker midnattsloppet är fantastiskt, det är så mycket glädje på gatorna. En tidigare kollega till mig sprang ett av de första midnattsloppen överhuvudtaget, på den tiden (1982) så hade man nummerlappar bestående av ens förnamn. Så alla som stod på gatorna och hejade skrek alltså ens förnamn, hur charmigt är inte det på en skala?!

 

Mitt jobb hade ett tält vid startplatsen så passade på att svänga förbi där och ”offrade” mig även att stanna och vakta mobiler och göra mitt bästa för att tömma ölväskan, förstår ju vem som helst hur farligt det skulle vara om någon av löparna i ett uttorkat tillstånd började dricka öl. Är en typiskt fin kollega på det sättet. Efter midnattsloppet var tanken att färden skulle gå till Zita och skräckfilmsfestival men tyvärr var företagets ”elitlöpare” inte riktigt så snabba som hade krävts för att hinna med båda aktiviteterna så blev aldrig någon skräckfilm.

På söndagen beblandades mitt DNA ytterligare lite till med målarfärg… för att därefter skifta fokus och styra bilen norrut mot stället med det lite olyckliga namnet kabelparken… ty SM i cable park wakeboarding stod på schemat. Som åskådare alltså, har inte undanhållit någon form av dold talang för er. Och sammanfattningsvis kan man väl säga att vädret var toppen, sällskapet ypperligt, speakern borde avskedas, några riktigt coola hopp, säkerheten var bedrövlig och vilka sporter som får benämna något med ”SM” borde kvalitetsprövas. En kul upplevelse helt enkelt.

Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida så hanns det även med en avstickare till Loopen. Stället som gjort det lysande marknadsföringsknepet genom att sälja Bollinger för 465 kr (jag drack dock inte Bollinger). På Loopen spanades det båtar och diskuterades även ett eventuellt framtida båtköp.

Sen gick jag hem och lagade sallad för en hel armé och hyrde den här skräckfilmen.

 

En kort fråga bara

19 Aug

When deactivating a bomb, which wire do you cut?

 

Vi ses en annan dag

17 Aug

Grandmother tips version 3

17 Aug

Jag har skrivit om Chacho Pueblas fantastiska Grandmother tips förut. Inför en tredje omgång bilder så har Puebla startat upp en facebooksida där man kan ge förslag på råd man skulle vilja se, de bästa råden blir till nya postrar. Man kan även skicka in bilder på sina egna grandmothers. Jag har en formulering som jag går och fnular på som vore episkt roligt att kunna visa under presentationer. Vet inte riktigt hur jag ska formulera den bara.

In och gilla!

Fredagssång!

17 Aug

Regler och rutiner är kanske inte den här bloggens paradgren, det enda undantaget som vi stenhårt håller på är att på fredagar så gäller tillståndet fredagspepp och fredagssång här på bloggen. Det ska höjas volymer, lufttrummas och varför inte en liten spontandans eller två.

Veckan har haft lite av en uppförsbacke då den hade förra helgens möhippa att mäta sig mot. Denna vecka kommer alltså inte att gå till historien som en av de mest händelserika i mitt liv. Det är okej, vissa människor är ämnade för att flyga och gå på lina mellan lastbilar och andra för att…  jobba med powerpoint. Men jag är inte bitter på att min syo-konsulent uppenbarligen inte såg min potential som lindansare eller jetwoman. Absolut inte.

Idag har jag bara hårdrock i hörlurarna. Dark Tranquility, The Haunted, Monster Magnet och lite Hellacopters. Finfint för fredagspeppen. I mitt nästa liv (för ett sånt får man väl?) ska jag bli hårdrockstrummis… som kan gå på lina och flyga. Då kommer jag blogga och twittra från iamjetwoman. En snabb googling visade att ingen har claimat det namnet, hur kan det vara möjligt?

The Ballerina Stunt

17 Aug

Jag kan titta hur många gånger som helst på videon där Jetman, Yves Rossy, flyger i Grand Canyon. Jag får gåshud varje gång.

 

Nu har jag ramlat över en ny idol, Faith Dickey. Hon promenerar på en lina mellan två rullande lastbilar. Kan man bli coolare? Jag orkar inte med mitt eget oballa liv. Volvo – ni är helt geniala.

Häftklamrar

17 Aug

Vissa slösurfar när de har tråkigt på jobbet och andra bygger små städer av häftklamrar. Rimligt.

%d bloggers like this: