Idag är en ytterst ovanlig fredag. Inte så ovanlig att jag skulle förtjäna en guldklocka men sådan som bara infaller typ vartannat, var tredje år (enligt nuvarande statistik). Det är nämligen inte bara fredag utan även min sista dag på mitt nuvarande jobb. Veckan har således varit full av rensning, överlämning och egoboostar i form av beröm såväl till som från mig. Helt knäppt egentligen. Då är det tur att man har bloggen och den fasta traditionen med fredagspepp, för på fredagar väljer vi en bra (eller iaf en symbolisk) låt, höjer volymen och gungar med lite extra i musiken.
Det svåraste i en sån här process är utan tvekan att behöva lämna ett speciellt gäng kollegor som fastnat lite extra djupt i hjärtat. Men kollegor som fastnar på det sättet tenderar man att fortsätta träffa och bygga nya relationer med så jag är inte orolig. Eller som jag sa under min avtackning, det är ju inte så att det är jag som lämnar någon. Mina öden och äventyr kan man ju följa både här och där. Beslutet om att byta jobb har varit ett av mina mest genomtänkta någonsin så idag är faktiskt peppen enorm.
Livet blir bättre när man vet vart man ska. Jag vet att under den närmsta månaden har jag inget yrkesliv överhuvudtaget, det finns bara mitt ”privata” jag. Därefter kliver jag in genom dörrarna på en ny arbetsplats.
Nu peppar vi.
