Jag har en sak att berätta för er. Först var det jättehemligt, sen var det lite semi-hemligt och nu antar jag att det är dags att sluta upp med hemlisarna och berätta som det är. Jag ska byta jobb.
Underbara Clara skrev för en tid sedan om att downshifta, att leva enklare och med mindre utgifter och om konsumtionshetsen vi lever i. Ett tänkvärt och nog ganska korrekt iakttagande, det är lätt att fastna i ett stadie av ”vill-ha-mer”. En bättre kamera, en fin tavla eller en ny klänning. Clara menar att ”om man våga sänka sina materiella fordringar kan man få pengar och därigenom tid över till annat”. Det inlägget inspirerade mig att se över ganska mycket ”onödiga” kostnader som jag hade och med lätthet kunde sänka. Katta Kvack filosoferade vidare på detta i ett alldeles briljant inlägg om hur tiden är 2010-talets viktigaste statusmarkör. Framgång idag är att baka sitt eget surdegsbröd, odla sina egna kryddor och nåde den som inte har ett fritidsintresse. Typ. Poängen är att alla kanske inte kan downshifta, eller som Katta Kvack uttrycker det:
Att downshifta, Clara får det att låta enkelt, men frågan är: har du ens grundförutsättningarna för det? Har du TIDEN? Utmanar man verkligen kapitalismen genom att downshifta, eller har man helt enkelt skapat en tidskapitalism som få kan relatera till?
Båda inläggen är inspirerande om än kanske inte riktigt beskrivande för hur just min vardag ser ut. Vad jag vill säga är att jag har funderat ganska länge på såna här frågor. Vad är mina yrkesmässiga mål? Vad vill jag göra? Jag skulle nog kunna downshifta, förutsättningarna finns där med både tid och ekonomi om jag bara skulle vilja.
Men. Jag. Vill. Inte.
Jag har det så otroligt roligt på jobbet, och missförstå mig rätt, jag vill inte jobba mer timmar. Det är inte det jag strävar efter, däremot vill jag att saker ska ske snabbare under den tiden jag arbetar, jag vill maximera. Jag vill ha mer. Jag är fortfarande så hungrig på det jag gör. Enligt all svensk norm så har jag väldigt få år kvar innan jag förväntas downshifta, vissa tycker redan jag arbetar på övertid. Jag vill att den här relativt korta tiden ska vara något mer än det jag har idag, jag vill uppshifta helt enkelt.
För att kunna göra det krävs ett bra skyddsnät, man behöver familj, vänner och såklart ett himla bra jobb. I höstas blev jag ihoptussad med en firma som kändes så otroligt mycket som jag. Det kändes rätt på alla sätt utom timingen. Och sen jag träffade dem så har det gnagt inom mig (och mina närmsta såklart), fördelar, nackdelar och strategiska val om jobb och framtid. Tills jag en dag insåg att det inte gick att stoppa längre, jag måste göra det här. Jag vill göra det här.
Så i augusti kliver jag in på en ny arbetsplats. Var jag arbetar har jag aldrig skrivit ut i den här bloggen så vart jag tar vägen känns inte relevant just här, däremot kan vi vara helt säkra på att jag kommer fortsätta rapportera om vad jag gör. Jag fortsätter som konsult och jag kommer fortfarande vara ett penntroll till projektledare så ni kommer få följa när Humblebug ska lära sig nya tidrapporteringssystem och nya rutiner.
Etiketter:Mitt liv som konsult
