Arkiv | januari, 2012

Checking in – checking out

31 Jan

Hej favvosar,

Haft en intensiv dag. Mycket av min vardag just nu handlar om krav… och att få ihop kravbilden till något som kan omvandlas till en realitet. Vad är det vi vill ha? Egentligen? Hur ser vi utveckling och lösningar utifrån hur vi har möjlighet att – och vill – arbeta? Hur ska det formuleras ner på ett konstruktivt och dokumenterbart sätt? Krav och att vara kravanalytiker är något som verkar vara en trend under starkt uppseglande. Eller som en jag arbetar med identifierade så klockrent, det känns som att det är svårt att hitta duktiga kravanalytiker, lika ofta sätts en projektledare ”på bänken” in. Nog ett ganska sant påstående. Tyvärr.

Bland det roligaste idag har varit att vi (jag och mina ”projektkollegor”) skissat och ritat för fullt på en helt vanlig whiteboard. Vi har ritat, suddat och ritat igen hur lösningar och processer kan se ut utifrån uppkommen kravbild. Slutresultatet kommer hamna i en (vidare) kravspecifikation och/eller i en aktivitetsplan för hur vi kommer kommunicera saker vidare. Bland annat.

Att våga ”rita” projekt, krav och test är något som har varit en stor puckel för mig. Har trott att jag är så dålig på det. Samtidigt är det ett förhållningssätt som ger stort resultat när jag väl vågat pröva. Snygga powerpoints är fantastiska men att kunna skissa upp ”nuet” på byggplast och/eller whiteboards är dynamiskt och levande.  Har ju tipsat om böcker kring workshopteknik men gillar man att visulisera resultat så får man inte missa Visual meetings och  Game storming. Jag var dålig på bild i skolan men jag är faktiskt inte så pjåkig på att visualisera behov och lösningar bara jag har rätt verktyg. Det är något jag verkligen lärt mig som konsult… och att studera mina kollegor som alla är sjukt bra på sina saker. Och att våga pröva det själv.

Kvällen spenderade jag i bästa väns lag. Och där konstaterade vi att vi är sjukt duktiga på att identifiera att ”vi vill” göra ditten och blatten. Men det kräver någon som tar tag i det. Så det gjorde vi.

Så nu är jag lite trötter.

 

 

Majoriteten av oss vaknar inte med en perfekt look

29 Jan

Blev överraskad med en miniplattång! Sjukt söt liten sak.

20120129-201723.jpg

När man ser ut som ett penntroll så blir lock- och plattänger snabbt ens bästa vän. Tänkte visa varför.

Håll till godo med en helt oredigerad bild på en nyvaken yours truly där håret innehåller exakt noll produkter. Ganska frizzy och katastrofalt. Jag tillhör icke den kategorin människor som vaknar och ser ut som en bal på slottet. Tyvärr. Och jag är inte en person som gillar att lägga mycket tid på kläder och smink, så okomplicerade och snygga outfits och busenkla frisyrer är ett måste på morgonen.

20120129-202100.jpg

Dock ska erkännas att jag oftast kommer undan med mina toviga dreads , det är jag tacksam för. Även om det tyvärr aldrig kan kategoriseras som tryggt (vet aldrig hur lockarna beter sig eller ser ut) eller elegant (såsom en page, min drömfrisyr).

Hur som, ett av mina bästa tips är att använda en plattång som hjälp. Såhär blev resultatet efter 10 minuter med en miniplattång… och då har jag mycket hår.

20120129-202840.jpg

Helt okej resultat utifrån insatsen anser jag. Och resultatet kommer hålla i ca 2-3 dagar.

Såhär ser min vanliga plattång ut, för en referensram.

20120129-203401.jpg

Min poäng? Hitta en quick-fix som funkar. Det här är min. Jag passar varken i hästsvans, page, kort hår eller sån där ursnygg bulle på huvudet. Men det är också exempel på smarta och enkla quick-fix.

Vart jag lär mig alla dessa tips? Hos stans grymmaste frisör såklart! In och boka.

Is there more to life than this computer?

29 Jan

Teknikfint – bok som dockningsstation för iphone/ipad

28 Jan

Det här är fint! Rich Neeley har skapat dockningsstationer för iphone/ipad av  klassiska böcker.  J’adore. Finns alltifrån Jane Austen och Victor Hugo till Copperfield. Helt klart värt priset, från 360 kr och uppåt. Köpstället? På briljanta Etsy såklart. Alla bilder av Rich Neeley.

In och shoppa! Det tänker i alla fall jag göra. Självklart blir det en Jane Austen för mig.

Uppfunnit en ny lek! Nagellacksnummerleken

28 Jan

Halva hushållet ägnar sig åt en lek som går ut på att man hittar bilnummer 001-999. I ordning. Det finns till och med en app för det. Håjaja och så vidare.

Men kom just på att jag ska starta en egen lek, nämligen att samla ihop nagellack från 001-999. Värsta bra leken va?! Vad säger ni, är ni med mig? Som bonus så lovar jag att använda varje nagellack (anar att jag kommer ångra detta löfte).

20120128-174623.jpg

31 frågor

28 Jan

1. Var är din mobiltelefon? Bredvid mig på soffkanten. Annars brukar den ha två lägen, antingen har jag den i handen eller så har jag ingen koll på var den är. 

2. Var är din andra hälft? Allvarligt, vet ni hur svårt det är att hålla reda på mig? Han får faktiskt hålla reda på sig själv.

3. Ditt hår? Utsläppt och rufsigt, typ såhär.

4. Din mamma? Om det finns det väldigt många olika teorier

5. Din pappa? Är ute på ett av de sju haven och gör det sjökaptener gör. 

6. Det bästa du vet? Att vara glad och lycklig. Oklyschigt va? Sen tycker jag bland de bästa känslorna är när man precis klivit ut från en flygplats, den där första känslan av att man är framme och har ett helt resmål framför sig och tar de första andetagen för att lukta och känna på landet. 

7. Din dröm i natt? Jag drömde att alla på Svensktoppen hade konferens i något som såg ut som en biosalong med röda säten och visning av OH (!) på bioduken. Bland annat var E-type och Arne Hegerfors var där (den sista lite otippad i sammanhanget). Sen hamnade jag helt plötsligt i ett akvarium (sjukt stort och med tropiska fiskar), fast jag behövde inga tuber eller något för att andas utan jag flöt omkring bara sådär. Tydligen hade jag även delgett lite detaljer högt (pratar i sömnen).

8. Din dröm/ditt mål? Det behöver jag just nu hålla hemligt ett litet tag till.  

9. Rummet du är i? Ett vardagsrum som börjar bli mörkt. Kan det inte bli vår snart? 

10. Din hobby? Fotografera. Men sa senast igår att jag skulle vilja skaffa mig en till hobby. Förslag emottages tacksamt. 

11. Din skräck? Att någon ska röra mina öron. 

12. Var vill du vara om sex år? Vet inte. 

13. Var var du igår kväll? På Rikssalen på Slottet och tittade på unga människor som dansade och sjöng. Mycket trevlig tillställning. 

14. Vad är du inte? Sävlig. 

15. En sak du önskar dig? Kommer inte på något just nu. 

16. Var växte du upp? En timme norr om Stockholm… och om jag säger namnet på orten så är det ganska vanligt att folk bryter ihop över mitt uttal. 

17. Det senaste du gjorde? Drack kaffe, läste DN och bloggflödet.

18. Dina kläder? En (ill)rosa skapelse som blivit dubbad till min Maria Montazami-outfit. Ska alldeles strax snurra på trollspöet och förvandla mig själv till en lördagsfin pingla.   

19. Din tv? En macbook air. 

20. Ditt/dina husdjur? Nej. Har väldigt svårt att se ett sådant faktiskt. Fast ibland på såna där sena kvällstimmar hem i en taxi så pratas det ibland om någon form av hund. Fast jag är ganska övertygad om att seriösa uppfödare inte säljer hundar vid den tiden på dygnet så är inte speciellt orolig. 

21. Din dator? En Macbook Air på tretton tum. 

22. Ditt humör? Stabilt som en klippa *host host*. Just nu är jag i alla fall glad och pigg.  

23. Saknar någon? Mamma. Alltid mamma. 

24. Din bil? Audi A3 Sportsback EcoPower. Mycket trevlig sak som fortfarande luktar nytt.  

25. Något du inte har på dig? Keps. Eller vinröda kläder. 

26. Favoritaffär? Svenskt tenn. 

27. Din sommar? Den här sommaren bjuder (hittills) på resmål till Frankrike, Sardinien och Gotland. Eller bjuder och bjuder förresten, det kommer inga stekta jumbo-jets här inte. Resor pröjsar jag själv. 

28. Älskar någon? Flera stycken faktiskt. 

29. Favoritfärg? Gå inte och trilla av stolen här…grönt

30. När skrattade du senast? Alldeles nyss. 

31. När grät du senast? När Tomas Tranströmer tog emot Nobelpriset.

Fredagssången som blev en lördagssång

28 Jan

Blev ingen sång, dagen kom liksom i vägen för att hinna med allt jag behövde göra. Igår var jag i alla fall i pampiga Rikssalen på slottet för  att titta på Unga musik på slottet. Tyvärr var det fotoförbud, avskyr fotoförbud, så kunde inte dokumentera de otroligt fina ballerinorna och glittriga klänningar.

En av låtarna fick mig att minnas något som jag inte tänkt på under flera år. När jag bodde i Göteborg ägnade vi oss att spela ganska mycket spratt (underskattat ord!) för varandra. Ett av dem som jag blev utsatt för var att någon beställde en balettdräkt av fjädrar till mig. Vet fortfarande inte vem dock. Någon som vill ge sig till känna?

Robbie Williams storhetstid var samma period som jag pluggade i Göteborg, jag var en av dem som stod på Ullevi den där sommarkvällen, jag förknippar honom och Kent med Göteborg. Och när en ballerina i vit dräkt kom ut till tonerna av Robbie Williams, då poppade minnet om balettdräkten i fjädrar upp.

 

Texting while walking

26 Jan

När jag tog körkort var det fokus på döda vinkeln, och det underbara uttrycket ”blicken, pilen, filen!”.

Blicken – du tittar dig om i speglar och döda vinkeln, så att det är säkert att byta körfil.
Pilen – du blinkar och visar för andra trafikanter att du ska byta körfil.
Filen – du svänger nu över till den körfil som du tidigare tittat och blinkat åt.

Samma sak borde användas för kollektivtrafik och (bland annat) användning av sociala medier medelst gående. Har haft speglar i min bil som eliminerar döda vinkeln i flera år. När kommer samma funktion till sociala medier? Ungefär så här.

Jag vet inte hur er vardag ser ut men jag befinner mig på (Stockholms) centralen ungefär fem vardagar i veckan. Då hinner man observera och framförallt irritera sig på en stor mängd människor. I synnherhet avskyr jag personer med rullväskor, långsamma personer, de som står på vänster sida i rulltrappan och *trumvirvel* de som bara stannar upp helt random. Att använda sin smartphone innebär ändå att döda vinkeln är ganska total.

Så gissa om jag gillade den här lilla vett & etikettfilmen om hur du bör hantera en situation där du går och messar samtidigt.

När jag ändå varit inne på bilkörning och döda vinklar är ju den här videon given.

iamluclar besvarar 10 frågor

25 Jan

Min kollega H besvarade på sin blogg en utmaning som jag tänkte planka, att besvara 10 frågor. H gav mig visserligen en  ”utmaning” (utdelning är nog mer korrekt) i form av en bloggros, mycket smickrande men har inte kunnat acceptera det något (i min bok) horribla namnet bloggros så har gömt den i någon form av kom-ihåg. All kudos till H dock, älskar’t. Verkligen.

Att svara på 10 frågor kändes inte så jobbigt (NU NÄR BLOGGEN HAR BLIVIT PERSONLIG) och mer min grej så när jag såg den listan så nappade jag direkt, så here goes:

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Den 26 januari 2002? Jag skrev ju fortfarande dagbok då så någonstans finns det ett väldigt exakt svar. Jag bodde i Göteborg och läste på det fantastiska EAPAA-certifierade (ingen vet vad det står för, vi bara tror att det var bra) programmet förvaltningslinjen/programmet. Eller något sånt. Förmodligen åt jag en matlåda, hann med ett träningspass och pluggade i en extremt fin byggnad tillsammans med en krets människor jag än idag saknar. Samt inte minst kluddade ner min kompis K:s lagbok och köpte kaffe och hallonsnusmumrikar (enda godiset jag tål) på 7-11. På kvällen tror jag vi antingen samlades i någons soffa för att titta på Vänner eller gjorde oss extremt fina i sittningsklänningar och förberedde en helkväll. Mitt minne är att den 26 januari 2002 var en otroligt lycklig tid i mitt liv.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Den här tiden förra året sa jag ja till ett projekt som var i en enormt intensiv fas och förmodligen ett av de mest spännande utvecklingsprojekten i Sverige inom det området. En tid som visserligen i perioder varit prövande sen dess men framförallt utvecklande. Det finns tider i livet när vi utvecklas inom nya saker, för ett år sedan var ett defining-moment när jag tackade ja till något som jag inte riktigt förstod hur stor impact det skulle få på mig. Både som person och yrkesroll.

Och jag vet att jag blandar engelska och svenska.

3. Fem snacks du gillar
Chips, popcorn, grissinis, pistagenötter och oliver.

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Jag är helt värdelös på sångtexter, rakt upp och ner kan jag förmodligen ingen. Men om jag skulle gissa så kan jag förmodligen ett par låter från det här albumet.

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
- Be alla de där instanserna där jag har lån att fara och flyga.

- Köpa konst, tapeter och mattor i en betydligt större utsträckning. Typ månadsvis.

- Aldrig tveka över att ringa familjen i utlandet eller resa till dem.

- Hyra lokal så jag kan anordna stora fester för vänner & familj. Att hålla fester när jag fyllde 30 år är bland det roligaste jag gjort. Men det är så omständligt och dyrt att hitta passande lokaler.

- Skaffa (mer) hjälp. Ordna någon som städade hemma, fixade det jag vill ordna på bloggen, servade (tanka, tvätta, parkera, serva) bilen. Jobbade på en bank en gång i tiden där det fanns något som kallades ”butlerservice”. En kundtjänst som fixade sådant som gå på systemet, apoteket, tvättade bilen och handlade. Det skulle underlätta min vardag så oändligt att ha mer markservice.

6. Fem dåliga vanor:
- Jag har ett nästan sjukligt och osunt förhållande till att snooza. En vanlig morgon har jag cirka tre alarm i timmen igång på snooze.
- Är tankspridd. Jag lägger så mycket tid i min vardag på att leta efter saker som borde vara helt självklart var jag placerat dem… och blir lika arg på mig själv när jag hittar anteckningsböcker i torktumlaren, nycklar i stövlar, glömmer saker här och var och hittar favvo-örhängen i kavajfickor nio månader senare.
- Blir på väldigt dåligt humör om jag inte får mat. Det går någon form av vandringssägen hos en av mina kunder över att jag var så sur i ett möte pga hunger att männen hos leverantören (som vi träffade) började gråta pga mig. Jag väljer att hävda att det är ett komplett överdrivet påstående, det var säkert pollensäsong och alla vet ju att det gör en känslig i ögonen.
- Är tidsoptimist. Vilket alltid slutar med att saker och ting blir så stressiga att det omöjligt kan vara sunt.
- Allt miljöfarligt jag gör. Skulle kunna göra så mycket mer för miljön än vad jag gör idag, och då tänker jag ändå på mitt agerande och lösningar för detta som jag har i hemmet, samt givetvis vad jag handlar i affären. Men en enkel sak som jag gör alldeles för ofta är att ta taxi mellan punkt A och B. Och åka hiss upp till min lägenhet.

7. Fem saker du gillar att göra:
- Skriva saker. T ex på twitter.
- Fotografera. Typ som här.
- Shoppa. Kläder som sitter fint och länge är så värt tiden det tar att prova.
- Resa.
- Läsa.

Wow, vilken spännande lista. Not.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
- För tajta saker.
- Böljande långkjol. Väldigt svårt att se den användningen faktiskt. Inte alls smickrande för min kroppstyp.
- Keps. Kan nog faktiskt vara det fulaste ”plagget” jag vet.
- Otäcka syntetmaterial.
- Något rött, i synnerhet vinrött… gillar inte färgen så har svårt att se att jag skulle köpa något sånt till mig själv.

9. Fem favoritleksaker:
- Min smartphone såklart!
- Datorn.

- Min bil.

- Kameran.

- Får jag säga plattången?

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Tio är ju skitmånga, juh! Kör om du vill!

Christoph Niemann

25 Jan

Har ni inte upptäckt Christoph Niemann ännu så är det hög tid att ni gör det. Inte minst gör han fantastiska illustrationer för The New Yorker. Och har ni inte The New Yorker så borde ni nästan skämmas. Anledningen till att jag följer många illustratörer är för att det är sjukt användbart när jag själv håller presentationer och övningar kring visualisering. En tecknad skiss eller seriestrip kan säga mer än så många bildbanksbilder… eller fula bullet points i Arial för den delen. Inte minst är det inspirerande att följa dem.

Idag fastnade jag i alla fall för den här klockrena illustrationen över hur idéer skapas. Även om jag tycker ”execution” ofta är förknippad med ”agony” i betydligt större utsträckning än vad som återspeglas här.

Ledig kväll

25 Jan

Mina kvällsplaner blev inställda, och eftersom bokningen handlade om ett privat initiativ med koppling till jobbet så var nog ingen lyckligare än jag att få en obokad kväll. Så nu sitter jag här i bekväma kläder och tända ljus. En date-night med mig själv liksom. Lyllos mig. Extra stolt är jag att jag inte ordnade nya planer utan faktiskt tar en ensam kväll, det är jag ”dålig” på.

Idag gjorde jag även något mycket ovanligt för att vara jag, lämnade alla datorer med koppling till jobbet hos kunden. Kan räkna antalet gånger det hänt på mina fem fingrar det senaste 1,5 året. Och hur läskigt och ovant det än kändes den första timmen så tror jag ändå att jag i fortsättningen ska försöka göra det lite oftare. Men det innebär också att vissa jobbsaker behöver inkräkta på min privata dator och det har jag en tröskel för. Till exempel behöver jag införskaffa parallel desktop för att kunna använda både windows och mac samt en rad länkar till saker som tidrapportering, bokningssystem och miljöer. Sånt jag inte vill se på min privata dator helt enkelt.

Eller ”lämnade” och ”lämnade” datorn, jag gömde dem såklart eftersom jag har ett högt säkerhetstänk inpräglat i mig. Är jag den moderna motsvarigheten till våra far- och morföräldrar som täckte över symaskinen?! Jag lämnar aldrig bilen olåst eller elektronik synlig. Och med elektronik menar jag inte sladdar… uppenbarligen.

Eftersom jag inte har barn så är matlagning ingen direkt stress eller ens en oinspirerande aktivitet hos mig, guldstjärnor till alla småbarnsföräldrar, shit vilket jobb ni gör som producerar mat varje dag som passar unga och äldre och inom ett specifikt tidsintervall.  Jag kan laga (nästan) vad jag vill och sådan matlagning slår hämtmat alla dagar i veckan i min bok när det är på såna villkor. Men idag valde jag ändå att hämta med mat hem och valet föll på dumplings med edamamebönor. Sjukt otacksam rätt att fånga på (mobil)bild för övrigt, ser inte speciellt gott ut.  Någonstans mitt i uppläggningen av maten blev jag lite fnissig, för just där och då blev skillnaden mellan mig och en modebloggare (förlåt, livsstilsbloggare) så tydlig att jag bara var tvungen att lägga upp en bild här.

Edamamebönor känns som varje storbloggares hetaste maträtt. Det och macarones (fast numer bara om de kommer från pierre hermé i Paris, annars är det lite 2009 över macarons), råbiff,  musslor och ostron. Obligatoriskt ackompanjerat av uttryck som nom nom nom och hjärtan.

Alltså. De är gröna, känns nyttiga och är ganska goda. Men kom igen… kan vi tala ut om att de fått en skrattretande hype?

 

Dåligt med uppdateringar just nu

25 Jan

Men varför smälta in när man kan sticka ut?

Sh*t Project Managers Say

22 Jan

Via doktor Spinn hittade jag denna video på Sh*t Project Managers say. Hela fenomenet med ”Sh*it people say” började med en film som slog igenom och som sedan kopierats oändligt mycket utifrån både yrkesroller och nationaliteter. Nu när vi precis börjat tröttna så kom turen till projektledare. Inte världens roligaste men nu råkar det här vara en blogg om projektledning så då passar den in här.

 

 

Produktplacering? Nääääää

21 Jan

Det här kan vara bland det värsta exemplet jag har sett på produktplacering i en tv-serie.

Färgsorterad bokhylla is the shit

21 Jan

It’s best friend O’clock!

20 Jan

Nu struttar jag från jobbet och till ett middagsparty med ett mycket efterlängtat sällskap.

Att använda sociala medier strategiskt

20 Jan

Tidigare har fokus på sociala medier handlat väldigt mycket om att skapa sig en närvaro i dem och få tekniken på plats. Det här året börjar vi tröttna på klyschor som ”Vi finns på Facebook/Twitter/Linkedin” och företag som enbart pushar ut sina pressmeddelanden i olika kanaler. Det är till och med lite trendigt just nu att vara less på Facebook. Stora delar av problemet tror jag beror på att vi inte är tillräckligt strategiska i det innehåll vi delar eller tar till oss, det hoppas jag vi kommer se mer av under 2012. Det räcker inte att få tekniken på plats, det gör inte människor per automatik sociala eller ditt innehåll till en succé.

Har du ett visst antal följare så fundera på vilka de är och det innehåll du skjuter ut. Vill dina vänner se specifika statusar om ditt jobb och vill dina kollegor se din privata status? Är svaret på den frågan nej så skapar man sig enkelt listor. Att inte se över sina sekretessinställningar på Facebook kan göra att din bild på ditt barn eller din spontana status enkelt ses av tusentals personer. Knappast speciellt tilltalande. Att inte fundera över vad du publicerar på Twitter kommer vara avgörande för om du får följare eller inte och utan följare så förlorar man charmen med Twitter.

Vill du verkligen läsa dina kollegors privata bloggar, dina grannars statusuppdateringar eller twitterkontot som du lade till utan vidare reflexion? Om inte, avprenumerera. Avprenumerera. Avprenumerera. Du har verkligen ingen skyldighet att läsa sånt du inte är intresserad av och det kommer bara ta energi från dig att mötas av ett innehåll du inte har valt.

Jag finns ju på många kanaler och en regel jag försöker följa är att aldrig dubbelposta samma innehåll i flera kanaler. Ska det av någon anledning dupliceras så always with a twist. Dels av respekt för de som följer mig på flera kanaler, de ska slippa se och läsa ett innehåll de redan tagit del av. Dels tycker jag det är lättare att följa mina egna principer för min integritet om jag skriver om det. För den är olika i olika kanaler.

Allt ovan är ganska enkla sätt att vara mer strategisk på sociala medier. Och för guds skull, om du fortfarande inte lärt dig att människor googlar dig eller har tycker ”det spelar väl ingen roll” … se över din profilering. Människor dömer en efter ens sociala profil, det kan vi inte påverka. Men vi kan påverka huruvida vi kan stå för oss själva eller inte.

 

Annika Bäckström goes WeSkin!

20 Jan

Tipsade för evigheter sedan om Annika Bäckströms fina skrivbordsbakgrunder. Nu kan man även köpa hennes fina illustrationer som mobilskal på WeSkins.

Kan verkligen rekommendera Weskin. Det finns många fina designade skins eller så väljer du att designa ditt eget skal där kvalitén blir riktigt bra. Enkelt att beställa och du får det i brevlådan inom ett par dagar. Som bonus är det busenkelt att fästa på telefonen och lämnar inga klistermärken om du väljer att ta bort det.

Som jag brukar säga: typiskt fint!

Snabbknappar i Windows 7

20 Jan

Jag föredrar att använda menyrader framför en mus, och jag måste erkänna att jag nästan räknar sekunder som slösas bort för varje gång jag ser någon trycka Ctrl+Alt+Delete istället för Win + L när de ska låsa datorn. Det är lite trixigt i början att vänja sig av med musen men sen är det en så otroligt mycket bättre och framförallt snabbare användarupplevelse. Givetvis har vi olika behov och premisser och jobbar man i specifika program kan man såklart föredra mus som arbetsverktyg. Touchpaden på PC lämnar ju en hel del att önska när det gäller förbättringar. Men. Jag vågar ändå påstå att det finns många situationer där musen bara är ett störningsmoment som tar tid och där snabbknapparna är ett bättre alternativ.

Mina mest använda snabbknappar är:

  • Win + L. Låser skärmen.
  • Alt + tab. Växlar mellan öppna objekt. Ett flashigare sätt att göra detta är att använda Win + tab.
  • När jag står i ett program, exempelvis OneNote, Word eller PowerPoint och inte vet snabbknappen direkt så trycker jag Alt, då får jag upp snabbkommandona för menyraderna. Ett perfekt sätt att få en övergripande koll. Mer konkret så ser det ut såhär när du trycker Alt:

Välj bokstav (i det här fallet H) så får ni upp snabbkommandot för undermenyerna (t ex fetmarkera text, ändra font och infoga punkter).

  • Win + siffra. Startar programmen i den ordning du har dem i taskbaren. Tar ett tag att lära sig vilken ordning de ligger i men när man väl lärt sig det så går det på ett kick att växla fönster. Örkar du inte lära dig siffrorna så är Win + T ett utmärkt substitut.
  • Det här är bland den viktigaste så lyssna noga nu. Enbart Win tar dig till Startmenyn och mer specifikt så kan du direkt börja skriva i sökfönstret. Jag föredrar att söka upp saker 9/10 mot att flippra bland mappar i utforskaren eller leta på skrivbordet. Generalregeln för att sök ska fungera är: döp din skit bra så slipper du söka, då kommer du istället hitta ditt innehåll. Sök på namnet, eller delar av namnet och (gärna) filändelsen så kommer du hitta ditt resultat hur snabbt som helst.
  • Win + M. Minimerar alla fönster och tar dig till skrivbordet. Som är en ganska trevlig syn så fort du slutar att dölja det med en massa genvägar.

 

 

Fredagssång

20 Jan

S, den här är till oss.

Andas, andas. Och tidrapportera innan kl 17. Det är dagens budskap.

 

Vissa dagar älskar man bara människorna på internetz

20 Jan

Förra året diagnosticerades Amit Gupta med leukemi, Gupta är bland annat grundaren av mitt älskade Photojojo. Ett led i behandlingen av leukemi är (ofta) att man behöver ny benmärg. Och en matchning kunde till en början inte hittas.

Men efter över 7000 rebloggningar och oändligt antal tweets och facebook-postningar så kom till sist den fantastiska nyheten. En matchning. Nu håller jag alla tummar och tår för den långa resa som ändock är kvar.

Vissa dagar älskar man bara människorna på internetz lite mer.

Vill man själv anmäla sig som stamcellsdonator så kan man göra det via Tobias-registret.

 

 

Kollegors teknik vi är avundsjuka på

18 Jan

Åkaj, i mitt förra inlägg sa jag att jag skulle ta en time-out från bloggen och jobbet ikväll. Sen landade en undersökning (?) om vad vi är avundsjuka på hos våra kollegor när det gäller teknik i min RSS. Och då väcktes såklart mitt intresse. Undersökningen är på engelska och direktöversätter vi rubriken ”envy” så blir den avundsjuka. Vilket jag anser är helt fel. För inte någonstans tror jag att mina kollegor är avundsjuka över den tekniska vardag jag väljer i form av exempelvis ipad, iphone och mjukvara (mindmaps, molnlösningar och genvägar) av alla dess slag. Däremot tror jag vi alla är såväl nyfikna som intresserade av lära oss mer och nytt. Och varför chefer väljer att premiera vissa saker och beteenden.

Så jag publicerar den här och hoppas ni ger input… men vi diskuterar den mer en annan dag… låter det bra?

Det kommer en framtida spaning

18 Jan

Jag är lite trött ikväll, trött som i sömnig vill jag förtydliga, inte trött som i less. Är inne i en intensiv period med mycket flackande geografiskt, mycket facilitering av möten och internt utvecklingsarbete (utbildning, utveckling och delaktighet i offertskrivande framförallt). Så just ikväll har jag fokuserat på de där faktorerna som blir extra viktiga i stressiga perioder: mat & träning & det som ger mig återhämtning.

Men någon dag denna vecka ska vi prata om det jag ”gnäller” om ofta kontra det mest nedladdade i Appstore. Enligt mig kan vi nämligen göra ett par mycket fascinerande slutsatser mellan lösningar vi letar efter i vårt dagliga arbete och bring your own device (BYOD). Men just ikväll är första vardagen på 14 dagar där jag kan fokusera på mig själv.

Så ikväll ska jag vila, läsa böcker, träna och äta.

Vi ses en annan dag favvosar.

Smartphoneanvändning världen över

18 Jan

Just nu

17 Jan

(Kanincheneule av Martin Teschner)

The four stages of getting twitter

17 Jan

Kan vi tala ut om fantastiskheten i den här väckarklockan?

16 Jan

Imorgon behöver jag sätta mitt alarm på 05.00. Det skulle känts betydligt bättre om jag hade haft Stephen Fry:s stämma till väckarklocka istället för mitt gamla vanliga tråk-iphone-standard-larm. En väckarklocka som levererar cirka 130 olika varianter på en morgonhälsning av självaste Jeeves himself. Tryck på länkarna nedan för att höra exempel av hälsningarna läsas upp.

Your horoscope is promising very considerable profit and equal quantities of pleasure. The world merely requires your presence for the process to begin.

I feel sure you have slept soundly, feel thoroughly refreshed, and await the day with the anticipation of an energetic gazelle.

It is time to face the day. Shall I cancel your appointments and book a hotel for a month in Seychelles? Very good Sir.

På allvar. Det här måste vara den mest fantastiska väckarklockan som någonsin uppfunnits? Lätt värt sina 70 dollar. Och just ja, du kan själv anpassa om den ska säga Sir eller Madam.

Draw a stickman och bloggar om visualisering som jag gillar

16 Jan

Jag har under ett par månader nu jobbat ganska mycket med mig själv för att bli bättre på visualiseringsteknik, vill helt enkelt bli bättre på att rita och skissa saker. Jobbar ju mycket med power point och fotografier som visualiseringsmetoder men alldeles för lite med whiteboard och pennor, och den senare har en väldigt bra effekt.

Till min hjälp i denna mer eller mindre hopplösa självutveckling har jag bland annat använt The Scribble project och försökt inspirerats av ett par av mina absoluta favoritbloggar på området. Jag är så sjukt imponerad av sketched stories, Annika Bäckström, Kakan och Anna ritar. ”Simplicity in character, in manners, in style; in all things the supreme excellence is simplicity”. Som den berömda poeten Henry Wadsworth Longfellow sa (jag googlade efter citat, man förväntas icke låtsas som att man vet vem det är). Det är allt annat än enkelt att rita, det är till och med skitsvårt! Så hatten av för dessa personer som gör det så strålande bra med en elegans.

Vill man börja i lite enklare skala så tipsade min kollega H idag om en sida som fick mig att skratta högt av förtjusning, Draw a Stickman. Rita en streckgubbe så spelas en historia upp där du allt eftersom ska rita in saker i berättelsen. Det är onödigt, snyggt och framförallt charmigt. Älskar’t. Nackdelen är att det räcker med en gång, men så mycket mer än så behöver jag inte för att omedelbart gilla Hitcent som ligger bakom initiativet.

Bring your own device. Wake up – we are already doing it

16 Jan

Imorgon ska jag till Kalmar över dagen. Ser fram emot det ur alla aspekter förutom en sak. Jag har ingen lust att släpa på min ”vanliga” teknikpark. Jag har inte haft ett batteri i min våg på flera år så kan tyvärr inte säga vad min handväska väger under en normal dag, ska se till att göra det. Men en snabb googling säger att min arbetsdator är en ”tunn, lätt och elegant bärbar dator” på ”från” 1,8 kg exklusive den laddaren som jag också släpar på. Ovanpå det så innehåller även min handväska ett antal passerkort, RSA-dosor, jobbmobil, laddare och ofta en kunddator. Sen finns det lite annat krafs också. Knappast speciellt ”lätt” alltså.

Jag får relativt ofta pikar för min aversion mot papper och det jag anser är ”dålig” teknik. En tendens som jag oftast bjuder på och deltar i utan att orka ge ett långrandigt försvarstal. Samtidigt är jag en konsult som nästan alltid (frivilligt, jag tycker det är bland det bästa med konsultlivet) har minst två kunder och är passionerat engagerad i intern utveckling på mitt eget bolag samt bidrar till att formulera offerter. Det gör att jag rör mig mellan ganska många platser på en vecka… till och med under en och samma dag. Och mycket kan man kritisera mig för men aldrig att jag inte levererar en otroligt hög flexibilitet i kundens geografiska placering. Eller att dyka upp på kontoret för möten eller happenings oavsett var jag befinner mig. I have the black card on SJ to prove it… och på den tiden när jag jobbade i verksamhet så hade jag övertidstimmarna. Tre timmars pendling på en dag är ganska mycket min vardagssituation. Är man passionerad över sitt arbete lägger man också ganska många tusenlappar varje år så sånt som det sällan pratas om, det vill säga kostnader för böcker, tidningar, appar och programvaror. Men orka utläggsrapportera det liksom.

Sammanfattningsvis anser jag att man har rätt att ställa krav på att maskinparken ska leverera vissa saker när det gäller såväl innehåll som utseende och vikt. Även om jag har full förståelse för att mitt behov förmodligen inte riktigt mappar mot det som är det generella. Att mina kunder ”kräver” och tillhandahåller vissa tekniska krav har jag också full förståelse för.

Med min pendlingssituation är det för mig kritiskt att det jag behöver finns tillgängligt på flera platser (vilket ett papper aldrig kan leverera) och att saker och ting väger så lite som möjligt (inte en svart ryggsäck i världen kan mig vetligt m i n s k a vikten på något men överbevisa mig gärna ni som föreslår den… alternativt nominera er själva för nobelpris i fysik). Min dator är ett av mina främsta arbetsredskap, jag bryr mig om och är engagerad i den upplevelsen och det redskapet. Det gör mig till en bra medarbetare.

Så imorgon kommer jag köra ”bring your own device” (BYOD). Jag kommer att ta med mig min privata telefon och min privata ipad och ingenting annat. Jag är inte ute efter att kritisera med det här inlägget, helt enkelt bara förklara att jag har ett behov som jag tror väldigt många med mig delar. Men vi är generellt sätt dåliga på att synliggöra det och få uppmärksamhet  (belöning?) när vi väl gör det. Eller ser vi det inte som ett krav utan något vi helt enkelt bara har att förhålla sig till?

Min definition på vad som är en tunn, lätt och elegant laptop är helt enkelt inte densamma som det som påstås från leverantörens säljsida. Däremot har den definitivt ”utomordentlig hållbarhet”. Det är inget annat än ett fantastiskt under att jag under vårt 1,5 år långa (ja, låååånga) förhållande bara behövt:

  • byte av H-tangent (inte gjort ännu iofs). Tillfället för förlusten av H-tangenten är lite oklar men orsaken helt klart den där obegripliga suddgummi-liknande tingesten i mitten av tangentbordet. Hate that thing.
  • byte av hårddisk – litet missöde med flytande vätska.
  • byte av skärm – pga fall från medelhög höjd  i form av ett skrivbord.

Min klumpighet och stora slitage (alla resor) är det som gör att jag inte kör BYOD fullt ut, om något skulle hända vill jag inte stå för en ny investering på 15 000 kr. Hitta en lösning för det så är jag den förste att hoppa på det spåret. Väldigt många av oss kör redan våra egna produkter och som en god vän brukar säga: säkerhet handlar inte om att blockera saker utan om att hitta lösningar på behovet.

Jag kanske bryter mot ett par it-policys imorgon. Men kanske även ser till att vi kommer ett steg närmre en teknisk situation som vi har ett behov av lite tidigare?

Att vara med henne är som att leka kurragömma hela tiden

16 Jan

Det finns dom som lägger sina tillhörigheter på exakt samma plats varje dag.

Sen finns det dom som kommer hem och hittar hörlurarna i kylen.

20120116-182028.jpg

Och laddaren på handfatet.

20120116-182116.jpg

Och den gröna anteckningsboken (fortfarande aldrig använd) i torktumlaren.

20120116-182211.jpg

Mitt liv är lite av en överraskning varje dag kan man säga.

%d bloggers like this: